Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Varför har Tyskland så många vitt skilda benämningar? Germany, Alemania, Nemetski, Deutschland, osv. Finns det någon gemensam nämnare?

Nej, det finns det inte. De många termer som cirkulerar om våra sydliga grannar stammar från två helt olika källor: dels tyskarnas benämningar på sig själva, dels grannfolkens benämningar på de tyskar de har känt till. Därför skiljer sig folktermerna åt.

Det faktum att vi svenskar kallar tyskarna för tyskar kan härledas till fornsvenskans thythisker och thysk, som i sin tur går tillbaka på ett gemensamt germanskt ord som betyder ”folk”, thiot. ”Tyskar” betyder alltså bara ”medlemmar av folket” och språket ”tyska” ”det folkliga språket” (i motsats till latinet). Att vi har fått in dessa termer i svenskan beror på tyskarna själva, som under medeltiden utövade ett så stort inflytande över vårt land att borgarnas och frälsemännens Sverige snarast fungerade som en nordtysk kulturprovins. Termerna Deutsch och Deutschland är egentligen samma ord som ”tysk” och ”Tyskland”.

Om vi går ännu längre tillbaka finner vi att denna term (tysk/Deutsch) ursprungligen syftade på tyskarnas tungomål och inte på folket i sig. År 768 nyttjades bevisligen ordet theodiscus om folkets icke-latinska språk: theodisca lingua. Omkring 900 blev ordet diutisk en samlingsbenämning på dialekterna i östfrankiska riket, det rike som senare kom att kallas Tyskland. Av diutisk har både Deutsch och ”tysk” utvecklats. Tidigast under åren kring 1180 användes ordet inte bara om språket utan också om människorna.

De folk som inte var lika kulturellt beroende av tyskarna under medeltiden kom emellertid att utveckla helt andra benämningar. Den franska termen allemands syftar på den folkgrupp som under tidig medeltid härskade över nuvarande Baden-Württemberg, alamannerna. De var fransmännens närmaste grannar i öster, varför deras namn i förlängningen kom att syfta på alla tyskspråkiga grupper. De folk som påverkats av fransk kultur har anammat fransk praxis. Engelsmännen har gått en annan väg. Deras term Germans syftar på den romersk-latinska samlingstermen för främmande folk öster om Gallien och norr om Alperna, Germani (”germaner”).

Hos många slaviska folk används en variant av ordet njemtser. Egentligen betyder termen ”stumma”, det vill säga icke-slaviskspråkiga. I åtskilliga medeltida källor syftar detta ord inte bara på tyskar utan på västliga främlingar i allmänhet, det vill säga även på svenskar, men eftersom tyskarna var fler och mer dominerande än alla andra svårbegripliga främlingar i Östeuropa övergick termen successivt till att bara syfta på dem.

Som om det inte redan vore krångligt nog har vi krånglat till det ytterligare i modern tid. Vi har vant oss vid att byta term beroende på sammanhanget. Som exempel kan vi betrakta Italien. Under medeltiden var Italien nära länkat till Tyskland, med gemensamma härskare, varför italienarna har samma grundläggande termer som vi svenskar (från ordet thiot). Tyska heter tedesco, Tyska Förbundsrepubliken Repubblica Federale Tedesca. Men om en italienare skall uttala sig om landet Tyskland växlar han i regel över till samma romerska linje som engelsmännen och de gamla romarna: Germania. Om vi vänder blicken mot Frankrike finner vi mestadels den gamla alamann-linjen, men när man på franska uttalar sig om språkliga sammanhang byter man inte sällan term, såsom i ”tyskspråkiga minoriteter”, minorités germanophones.