Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Idag vänder vi oss bort från den svenska scenen och riktar blicken mot något av det vårt sydvästra broderfolk är mest stolta över: den danska nationsflaggan. Till det mången historiemedveten dansk ofta drar upp, när nationella symboler kommer på tal, är att Dannebrogen är en ovanligt gammal flagga, kanske rentav jordens äldsta nationsflagga, och att den började användas efter det att danskarna erövrat Estland 1219. Är detta sant?

Först några ord om den krigiska bakgrunden. Kung Valdemar II av Danmark och hans vendiske (västslaviske) vasall furst Vizlav av Rügen anlände sommaren 1219 till norra Estland med en korsfararflotta. Mellan 1 000 och 3 000 man deltog i invasionen; här fanns även ärkebiskop Anders Sunesen i Lund samt biskoparna av Roskilde, Slesvig och Estland. Danskarna slog läger vid Lyndanise i landskapet Reval och byggde en borg. Esterna förhöll sig till en början fredliga och vänliga, men samlade i hemlighet en stor krigshär. Plötsligt, om kvällen den 15 juni, överföll de korsfararna från fem håll och var nära att krossa dem. Danskarna flydde i panik. Den tyske biskop Theoderich av Estland blev av misstag tolkad som kung Valdemar (eftersom han hade ett ovanligt pampigt tält) och därför dödad. Furst Vizlav, vars härläger låg separat från den danska huvudstyrkan, hann emellertid formera sina vendiska trupper till strid i god ordning, och när hans motangrepp genomfördes vände krigslyckan. Det estniska anfallet mattades av och danskarna kunde återsamla sig. När även de gick till motangrepp hade esterna ingen chans. Enligt krönikören Henrik av Livland, som var samtida med händelserna, urartade drabbningen till en ren massaker på ester, varefter kung Valdemar tackade Gud för segern.

Slaget gav upphov till mer än en legend. Enligt en ryktbar historia skall en röd fana med vitt kors ha fallit från skyn, samtidigt som en dånande röst förkunnade att danskarna skulle triumfera när fanan restes. Så skedde också, och Dannebrogen var född. Tyvärr för skrönans trovärdighet (om vi bortser från det mirakulösa elementet i sig) grundar den sig endast på ett enda omnämnande, en krönika skriven av franciskanen Petrus Olai (Peder Olsen, d. omkring 1570) från Roskilde, och han uttalar sig inte ens om slaget vid Lyndanise år 1219 utan om en drabbning vid Fellin år 1208. I de samtida källorna, till exempel de danska medeltidsannalerna och Henrik av Livlands krönika, står inget om något himmelskt ingripande genom tecken i skyn. Särskilt graverande för skrönan är att vi känner till ett antal förlagor. Legenden finns i fler versioner. Den kändaste utspelar sig i slaget på Pons Milvius år 312 e.Kr., med Konstantin den store i kung Valdemars roll.

Att skrönan är falsk betyder dock inte att Dannebrogen är en sentida konstruktion. Vi har belägg för att den rödvita korsflaggan användes i Danmark redan under medeltiden. I vapenböcker från 1300-talets mitt anges Dannebrogen som en av den danske kungens symboler. Till och med namnet ”Dannebrog” (Denenbroce) kan tidfästas till 1300-talet, och för 1400- och 1500-talens räkning råder inget tvivel om att flaggan användes av danskarna.

Det finns faktiskt avbildningar av flaggan som är ännu äldre, från 1000- och 1100-talen, både i Nord- och Sydeuropa, men de kan inte knytas till det danska kungariket som sådant. Den flagga som senare skulle bli Danmarks nationsflagga har alltså använts av olika härar och olika härskare innan flaggan blev den danske kungens och i förlängningen det danska rikets symbol. Exakt när de danska kungarna tog till sig Dannebrogen är okänt. Inget hindrar att det faktiskt var Valdemar II, men det kan lika gärna ha skett senare under 1200-talet eller under första hälften av 1300-talet. Väl att märka dröjde det länge innan danskarna fick monopol på symbolen. Även den rika hansestaden Lübeck hade en röd flagga med vitt kors.