X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I kommentarerna till gårdagens blogginlägg fick jag en fråga om några av Sveriges mest omfattande gatukravaller, de så kallade marsoroligheterna i Stockholm 1848. Fanns det ett samband mellan dessa händelser och revolutionerna på kontinenten? Hur många fick sätta livet till?

Svaret är ja, det fanns ett direkt samband mellan vad som hände i Stockholm och vad som hände i Paris och andra städer. Det är ingen slump att radikaler i hela Europa reste sig mot sina respektive myndigheterna just 1848. Nyheten om februarirevolutionen i Paris spreds fort över kontinenten och fungerade som en brandfackla för stridslystna oppositionella överallt. Jämförelsen med hur revolter bröt ut i arabvärlden för någon månad sedan är helt på sin plats. Revolutioner har under 1800- och 1900-talen haft en tendens att mångfaldiga sig till det geografiska och kulturella närområdet – vilket i sin tur har resulterat i diverse dominoteorier och preventivkrig, men det är en annan historia.

Nyheten om de blodiga händelserna i Paris nådde av allt att döma den svenska huvudstaden i början av mars 1848, och det dröjde bara några veckor innan den revolutionära inspirationen övergick i våldshandlingar. Rykten spreds. Man skrev upprop och satte upp proklamationer i vilka krav framfördes på störtande av kung Oscar I och införande av republik.

På lördagen den 18 mars 1848 samlades en folkmassa på Brunkebergstorg och började kasta sten mot ett hus där en bankett pågick, en så kallad reformbankett som hade myndigheternas stöd och som syftade till att ta kontroll över situationen och återställa ordningen. Överståthållaren i Stockholm satte in militär och skingrade folket, som svarade med ytterligare stenkastning men så småningom drog sig tillbaka. Sedan revoltörerna på kvällen omgrupperat sig till området mellan Kungliga slottet och Storkyrkan såg sig Oscar I tvungen att ingripa personligen. Först såg det ut att gå väl: kungen lyssnade till klagomålen och beordrade frisläppandet av de män som tidigare arresterats. Lugnet lade sig över Gamla stan, men oroligheterna hade i själva verket bara börjat. På Norrmalm och på Blasieholmen fortsatte stenkastning under natten.

Det verkliga utbrottet kom på söndagen den 19 mars. Nu plundrades butiker och stora skaror av uppretade människor drog omkring på gatorna. På kvällen gav kungen order om att militär skulle angripa en större folksamling, som vägrade skingras, vid Storkyrkobrinken. Folk kastade sten mot de beridna soldaterna, som svarade med att, på kunglig order, öppna eld. Detta blev signalen till allmän sammanstötning mellan militär och revoltörer både på Stadsholmen och på Norrmalm. Revolten kuvades i blod.

Vi vet inte hur många som fick sätta livet till. Uppgifterna varierar, med en minimisiffra på 18 personer, men fler dog av skador under dagarna efter kravallerna. Troligen låg det samlade antalet döda på omkring 30.