X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

I sviten av nytestamentliga bifigurer har vi nu nått fram till Maria Magdalena, som enligt Bibeln skall ha varit den första som mötte den uppståndne Jesus på påskdagen. Om henne har det skrivits och hittats på åtskilligt. I slutet av 500-talet började kyrkans ledning utforma bilden av Maria Magdalena – som dessförinnan gett intryck av att vara en synnerligen dygdig kvinna, uppenbarligen medelålders – som en ung botgörerska med digert syndasamvete, något som under medeltiden vidareutvecklades till tron att hon skulle ha haft en bakgrund som prostituerad. Men i dagens blogg vill jag belysa något helt annat, som ännu färre torde känna till: det faktum att Maria Magdalena i ett tidigare skede av historien var föremål för stor beundran och rentav hade ett eget evangelium.

”Marias evangelium” skrevs på 100-talet e.Kr. och finns idag i tre fragmentariska avskrifter. Den äldsta nedtecknades på grekiska omkring år 200 och påträffades i Oxyrhynchus i Egypten år 1917. Den andra avskriften, även den på grekiska, stammar från 200-talet, medan en utförlig koptisk avskrift är daterad till början av 400-talet.

I evangeliet sänder Jesus ut lärjungarna i världen att predika för folket, men apostlarna är förvirrade. De gråter och frågar: ”Hur skall vi kunna gå till hedningarna och predika Människosonens rikes evangelium? Om de inte skonade honom, varför skulle de då skona oss?” Då träder Maria Magdalena fram och förmanar bröderna att inte frukta, ty hans nåd kommer att vara med dem. ”Låt oss istället lovprisa hans storhet”, säger hon, ”ty han har förberett oss väl”. Därefter övergår de till att diskutera Jesu egentliga budskap, om vilket det uppenbarligen råder delade meningar.

Petrus vänder sig direkt till Maria. ”Syster, vi vet att frälsaren älskade dig mer än alla andra kvinnor. Berätta för oss om de av frälsarens ord som du minns – de ord som du känner till men som inte vi känner till, och som vi inte har hört.” Maria berättar. Hon redogör för hur hon mött Jesus i en vision och hur denne har berättat om själens resa i krafternas rymd, mellan okunskapen och vreden, som själen kan och bör frigöra sig från.

När hon tystnar griper Andreas ordet. Han tvivlar på att Jesus verkligen sagt detta. Petrus håller med. ”Talade han verkligen med en kvinna utan vår kännedom istället för att tala öppet? Skall vi verkligen vända oss om och alla lyssna till henne? Föredrog han henne framför oss?”

Maria replikerar: ”Min broder Petrus, vad tror du? Tror du att jag tänkte ut allt detta i mitt hjärta, eller att jag ljuger om frälsaren?” Levi stöder henne: ”Petrus, du har alltid haft ett häftigt humör. Nu ser jag att du strider mot kvinnan som fienderna. Men om frälsaren gjorde henne värdig, vem är då du att förkasta henne? Frälsaren känner henne säkerligen mycket väl. Därför älskade han henne mer än oss.” Levi uppmanar apostlarna att först skämmas och sedan dra ut och predika evangelium. Apostlarna lyder.

Att detta evangelium inte platsade i den slutliga versionen av Nya testamentet beror inte bara på att kvinnliga auktoritetsfigurer och kvinnliga präster blev farliga för den organiserade kyrkan på 300- och 400-talen. Det beror också på det konkreta trosinnehållet. Marias evangelium skapades av allt att döma av en gnostisk sekt som av den kristna kyrkan stämplades som irrlärig. Enligt evangeliet har ju Maria fått unik vishet, gnosis, som Jesus inte valt att förmedla till vanligt folk. Hon berättar i evangeliet om hur själen kan successivt befrias från materians kraft och lyftas till allt högre nivåer med hjälp av kunskap. Denna typ av lära, som var vanlig inom gnostiska grupperingar, fördömdes av den officiella kyrkan, när den väl fått makt att trumfa igenom sin version av kristendomen.

Om kyrkofäderna fått bestämma hade vi knappast haft kvar fragmenten av Mariaevangeliet. Men gnostikerna gömde sina evangelier i den egyptiska öknen, och i takt med lyckosamma fynd och utgrävningar har vi under 1800- och 1900-talen lärt oss åtskilligt om deras innehåll. Evangelium enligt Maria utgör därför ett titthål in i en antik trosvärld som skänker oss ett intressant perspektiv på nutidens debattklimat. I det evangelium som bär hennes namn triumferar den kvinnliga ärkeaposteln Maria över patriarkatets företrädare, med ärkepatriarken Petrus i spetsen.

En forskare, Esther De Boer, har tonat ned evangeliets gnostiska drag och istället gissat att texten minner om en verklig Maria Magdalena, som skall ha haft egna lärjungar och en egen andlig tradition, som inspirerade till skrivandet av texten (se Esther De Boer, Mary Magdalene – Beyond the Myth, SCM Press, London 1997). Hennes åsikt har dock inte vunnit allmän uppslutning. Till saken hör att Maria Magdalena förekommer i mängder av andra gnostiska texter, till exempel Pistis Sophia, Frälsarens dialog, Thomasevangeliet och Filippusevangeliet. Även här hamnar hon inte sällan i motsatsställning till Petrus. Särskilt i Filippusevangeliet har hon en framskjuten position och framstår som mycket närstående Jesus. Relationen är formulerad i så dunkla ordalag att textstället har gett upphov till en omfattande diskussion om huruvida relationen mellan Jesus och Maria Magdalena skall ha kännetecknats av andlig vänskap, eller om författaren rentav har syftat på erotik. Men det är en annan historia.