Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Igår fick jag en fråga om världens mest berömde erövrares etnicitet. Att Alexander den store kom från kungariket Makedonien är allmänt känt, men vilka var makedonierna? Var Alexander i själva verket grek? Idag är frågan om regionens och folkets etniska och språkliga historia politiskt infekterad, med diametralt motsatta officiella uppfattningar i Grekland, Bulgarien och republiken Makedonien. Utan att gå in på detaljer handlar mycket av denna diskussion om vilket folk som assimilerade vilket under medeltiden, låt vara att vissa debattörer också har försökt spåra dagens icke-grekiska folk ända tillbaka till antiken.

Frågan om Alexanders etniska hemvist är inte helt lätt att besvara, eftersom etnicitet fungerade annorlunda under antiken än etnicitet gör idag. Numera lever vi med nationella kategorier, vilka vi skyltar med genom folkdräkter, flaggor, nationella myter och historier, språk, med mera. Vi föds eller socialiseras in i etniska grupper, som vi ofta upplever som fasta och självklara. Detta är dock ett modernt synsätt, i mångt och mycket en produkt av 1800- och 1900-talens nationalistiska uppvaknande. Under antiken och medeltiden var etnicitet ett betydligt mer subjektivt begrepp, något man inte sällan anammade efter politiska och dynastiska överväganden. Vi har gott om exempel på kungar, stormän och krigare som har bytt etnicitet, eller haft flera kompletterande etniska benämningar.

När det gäller Alexander kompliceras frågan av att han erövrade ett så gigantiskt område och anpassade sin etnicitet allt efter krigslyckan. När han härskade i Egypten, Babylon och i det gamla perserriket framträdde han med andra ambitioner och med en annan framtoning än han hade haft i Europa.

Om vi emellertid begränsar oss till Alexanders ursprungliga språkliga och etniska hemvist finner vi att han tillhörde det antika makedoniska folket, vars språk idag är utdött. Det konkurrerades ut av grekiskan redan under antiken, men tillräckligt mycket har överlevt i gamla källor för att vi skall kunna identifiera det som indoeuropeiskt, närbesläktat med grekiskan. Huruvida makedonierna ursprungligen, det vill säga långt före Alexanders tid, stammade från flera olika folk (thraker, illyrer, greker, etc.) är omöjligt att fastställa. Lägg därtill att Alexander växte upp i en kulturell miljö som tagit starka intryck av den grekiska kulturen, med Aristoteles som personlig lärare. Ingenting tyder på att han identifierade sig med de icke-grekiska folken norr, väster och öster om kungariket Makedonien.

Som en kuriös parentes kan nämnas operakompositören Richard Wagners konstaterande, när han diskuterade Gustav II Adolf med sin hustru Cosima. Cosima, som trots sitt ungerska påbrå (hon var dotter till Franz Liszt) var stolt över sin tyskhet, beklagade sig över att denne hjältekonung inte hade varit tysk utan svensk. Maken Richard kontrade med att Gustav II Adolf visst hade varit tysk – på samma sätt som Alexander den store var grek. (Samtalet återfinns i Cosimas dagböcker, som har översatts till svenska.)