Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Vilken är vår äldsta lagtext? Äldre Västgötalagen, såsom ofta brukar anges? Eller kanske den omdiskuterade Gutalagen? Eller skall vi räkna med den (i och för sig danska) Skånelagen, som bevisligen existerade i nedtecknad form i början av 1200-talet?

Svaret är: ingen av dem. En betydligt äldre lagtext har överlevt i Hälsingland, inristad med runor på en järnring i Forsa kyrka. Troligen hängde den tidigare i Högs kyrka. Här kan vi läsa följande budskap (i Stefan Brinks översättning):

En oxe och två öre [i böter] till stav för att återställa vi i gillt skick första gången; två oxar fyra öre för andra gången; men för tredje gången fyra oxar och åtta öre; och all egendom i kvarstad, om han icke gör rätt för sig. Det som folket äger att kräva enligt landets lag, det blev förr stadgat och stadfäst. Men de gjorde sig detta, Anund i Tåsta och Ofeg i Hjortsta. Vibjörn ristade.

Texten handlar om vilka böter som skall erläggas av den som inte har återställt ett stört eller vanhelgat vi (dvs. en förkristen kultplats). Det rör sig, med andra ord, om en typ av stadgande av underhållsplikt. Den som inte fullgör sin del av ansvaret för viet bestraffas efter en stigande bötesskala i enlighet med landets lag.

Järnringen och dess budskap stammar troligen från 800-talet, långt före de kristna lagarnas och det svenska kungarikets tid. I och med det får vi här en ovanligt detaljerad inblick i det i övrigt muntliga regelverk som präglade livet under järnåldern. Dessvärre är det svårt att sätta in Forsaringen i ett större sammanhang. Vi vet inte varför det ansågs nödvändigt att överhuvudtaget rista in budskapet. Berodde det på en lokal skandal som bottnade i slarv, vilket måste beivras? Har det förekommit kristen mission och försök till förstörelse av viet? Här kan vi bara gissa. Vi vet inte heller vad som menas med ordet ”stav” – är det en ”stavgård” med palissad, eller rentav en gudabild? Vi vet inte heller vad ”folk” och ”land” syftar på, om det gäller hela nuvarande Hälsingland (dåtidens Alir och Sunded) eller bara det närmaste omlandet. Och vilken myndighet eller vilket yrke hade Anund och Ofeg? Lagmän? Hövdingar? Ringsmeder? Vi har ingen aning.

Kanske får vi hjälp att tolka ringen av den isländska 1100-talsskriften Landnámabók, där stallarringar omnämns. Stallarringarna användes vid förkristna offer, så kallade blot, då de smordes med offerdjurets blod. Annars vilade de på stallar (altaren med gudabilder) som symboler för fred, lag och ordning. De bars vid högtidliga tillfällen av den lokale kultledaren, på Island kallad gode, och i samband med viktiga rättshandlingar på tinget skulle man svära eder på ringen.

Men det finns motstridiga ledtrådar. Kanske har ringen suttit på viets dörr. En sådan ring har avbildats på Sparlösastenen i Västergötland, en av Sveriges märkligaste och mest omdiskuterade runstenar, med svårtydd text från 800-talet.

Fler bloggar