Annons
X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

När jag bloggade för SvD för ett år sedan rörde de oftast återkommande frågorna i mailboxen forntida folk och deras förmenta koppling till Sverige. Oavsett hur jag svarade blev det upprörda reaktioner, inte sällan mycket negativa. (Jag glömmer aldrig vilken nygöticistisk vrede som väcktes när jag källkritiskt konstaterade att det inte går att vetenskapligt belägga att goterna har utvandrat från dagens Sverige.) Och nu, när jag börjat blogga igen, fortsätter samma typer av spörsmål att anmäla sig. De utgör mellan en tredjedel och hälften av de frågor jag får. Jag har i det längsta valt andra bloggämnen, men OK, här är ett svar på en specifik fråga:

Förr stavades Simrishamn Cimbrishamn. Vittnar detta om att cimbrerna härstammade från Österlen?

Cimbrerna var ett vandrande folk, eller krigargrupp, som anlände till Centraleuropa på 110-talet f.Kr. och orsakade romarna stora bekymmer innan de besegrades av Marius år 101 f.Kr. i slaget vid Vercellae (dagens Vercelli). Deras etniska härkomst är omdiskuterad, eftersom romarna vid denna tid ännu inte hade börjat skilja mellan germansk- och keltiskspråkiga folk. En vanlig åsikt bland forskare är att det rörde sig om en krigarkonfederation med inslag från flera områden och stammar. Romarna visste själva inte varifrån cimbrerna kom, men en vida spridd hypotes gör gällande att åtminstone kärntrupperna kom från Jylland. Orsaken till gissningen är att vissa antika geografer hänvisade till en ”cimbrisk halvö” (Chersonesus cimbrica) någonstans i Nordeuropa. Och visst, det skulle mycket väl kunna vara Jylland (personligen finner jag det högst troligt), men det kan lika gärna vara en annan halvö.

Varför inte Skåne? På 1500- och 1600-talen började många européer, även skandinaver, i patriotiskt nit söka efter rester av antika folk i de egna bygderna. Man jämförde ortnamn med gamla folknamn och drog djärva slutsatser om varifrån folken härstammat. På Österlen antog man, på grund av namnlikheten, att cimbrerna varit fornskåningar som utvandrat från Simrishamn. I konsekvensens namn ändrade man stavningen, så att Simrishamn blev Cimbrishamn och grannbyn Simris blev Cimbris.

Dessvärre, för dåtida lokalpatrioter, var de etymologiska spekulationerna förfelade. Simris och Simrishamns namn minner om en helt annan historia. I slutet av 1000-talet utvecklades staden Tumathorp på den plats där byn Östra Tommarp ligger idag. Vid samma tid uppstod ett bysamhälle vid kusten, stavat Simbrosa och belagt på 1140-talet, idag känt som Simris. Namnet kom från ån Svimr (idag Tommarpsån) och efterledet –os, som betyder mynning. Både Tumathorp och Simris behövde en god hamn, vilken är dokumenterad redan 1161: Symbirshafn, ”byn Simris hamnplats”. Senast i mitten av 1300-talet, troligen tidigare, hade hamnen blivit en stad – Simrishamn.

Ända in på 1900-talet var formen Cimbrishamn vanligt förekommande i olika sammanhang, trots att etymologerna sedan länge påvisat det betänkliga i stavningsbytet.