Baggar och garpar

Det finns ord man inte använder om andra. Det finns djupt nedsättande benämningar om folk med annan hudfärg, annat språk och annan etnicitet som det är synnerligen politiskt inkorrekt att ta i sin mun, och det är tabu att bruka dem i offentliga sammanhang. Ni vet vilka termer jag menar. Men hur länge har sådana ord förekommit? När dyker de upp i skrift?

Frågan ”hur länge?” är omöjlig att besvara men lätt att spekulera om. Sannolikt har de existerat så länge folk har utvecklat en vi-känsla och haft anledning att profilera sig mot omgivningen, det vill säga sedan stenåldern. I svensk historia hittar vi våra första bevisligen existerande nedsättande tillmälen om grannfolk under medeltiden. Två typiska exempel är bagge och garp.

”Bagge” betydde på medeltidssvenska ”fårtestikel” och var det fulaste man kunde säga om en norrman. En känd historia från 1200-talet, som mycket väl kan vara sann, berättar om hur Birger jarl inför ett påskmöte med en vänligt sinnad norsk delegation på Lenaborg i Västergötland förmanade sina män att inte kalla gästerna för ”baggar”. Uppenbarligen förutsåg han att en och annan drucken herreman eller soldat skulle bruka termen för att retas, med potentiellt farliga följder för relationen till vännerna i väster. Men ju mer en chauvinistisk term används, desto mer mister den sin kraft. ”Baggar” går igen i nutidens ”norrbaggar”, som inte alls har den elaka biton som förknippas med originaltermen.

”Garp” (ursprungligen ”garper”) syftade först på en bråkstake, pratkvarn eller otrevlig figur i allmänhet. Det låg ingen etnisk konnotation i ordet, men i ett senare skede kom termen att syfta på tyskar. I synnerhet under andra hälften av 1300-talet användes ordet flitigt som öknamn på kung Albrekt av Mecklenburg och hans folk, vilket ledde till att ordet för mången svensk blev den normala termen för tyskar i allmänhet. I förlängningen miste därför termen sin negativa klang. Ortnamnet Garpenberg betyder således Tyskberget, men av det följer inte att alla som bodde där betraktades som hatade inkräktare.