X
Annons
X

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Skotska klanfejder tillhör inte de vanligaste ämnena i denna blogg, men eftersom en fråga har dykt upp och det dessutom är februari, den månad då den mest ökända av alla klanmassakrer ägde rum, tar jag tillfället i akt att redogöra för vad som hände vid Glencoe år 1692.

De inblandade klanerna hette MacDonald och Campbell. Klanhövdingen Alexander MacDonald of Glencoe och hans folk tog emot ett hundratal soldater under ledning av Robert Campbell of Glenlyon, och bjöd dem på mat och dryck i en vecka. Det skulle de inte ha gjort. Kort före gryningen den 13 februari satte gästerna en blodig plan i verket. De steg upp, grep till vapen och överföll sina värdar i akt och mening att döda så många som möjligt. Minst 33 män, samt klanhövdingen själv, mördades, liksom två kvinnor och två barn. Sett ur alla perspektiv var detta ett nidingsdåd som inte kunde legitimeras av gammal ovilja eller något hämndkrav – ingen, inte ens den värsta fiende, fick anfalla värdfolket om natten. Följaktligen har dådet fördömts å det strängaste i all historisk tradition, och folk med MacDonald som efternamn har ända in i modern tid anklagat Campbellarna för att ha varit skyldiga.

I själva verket rörde det sig snarare om ett myndighetsövergrepp än om en klanfejd. Den man som bar det största ansvaret var varken skotte eller ens engelsman utan holländare. Kung Vilhelm III av Oranien, en nederländsk ståthållare som gripit makten i England under den ”ärorika revolutionen” år 1688–1689, ville befästa sin makt, i första hand inför hotet från den störtade kung Jakob II av huset Stuart och hans talrika sympatisörer. Kampen fördes med stor brutalitet både i Skottland och på Irland; tidvis rådde inbördeskrig. Vid Vilhelms sida stod skotska rådgivare, däribland lågländaren John Dalrymple, som gärna såg att ett blodigt exempel statuerades.

När Alexander MacDonald på grund av myndigheternas slarv (eller medvetna försumlighet) kom för sent till ett möte där han förväntades svära trohetsed till Vilhelm och hans gemål Maria valde man att döda honom. Det var denna order Robert Campbell och hans soldater hörsammade.