Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

En och annan frågeställare har nu upptäckt hur man kontaktar mig direkt. Det sker via e-postadressen dick.harrison@svd.se. Så nu vet ni andra också.

Igår fick jag en fråga om städer, köpingar och stadsprivilegier under medeltiden. Fanns det skillnader? Vilka rättigheter hade städerna? Vilka var Sveriges fem äldsta städer? Osv. Det är ett omfattande ämne som mer lämpar sig för en avhandling än ett blogginlägg, men några hållpunkter har vi utrymme för.

Först och främst var de svenska städerna små, ofta inte mer än förtätad landsbygd med några hundra invånare. Stockholm och Visby hade som mest ca 6 000–7 000 invånare, Kalmar kanske ungefär hälften så många. Uppsala, Söderköping, Lödöse och Jönköping, liksom Lund (i Danmark), var betydande centra, ur dåtidens perspektiv, med över tusen invånare, men nästan alla andra var så små att de idag skulle ha räknats som byar snarare än städer. Privilegierna var kungamaktens lagar, som gav stadens borgare rätt att utöva verksamhet som annars var förbjuden. Vårt äldsta bevarade stadsprivilegiebrev är Magnus Ladulås privilegier för Jönköping, daterade till 1284. Då fanns redan en mindre bebyggelse på orten, liksom en i källorna dokumenterad borg, men först 1284 stadgades borgarnas monopol på handel och hantverk i norra Småland. De fick rätt att hålla marknad på Sankt Antonius och Sankt Franciskus festdagar (17 januari och 4 oktober). I nästa privilegiebrev, som utfärdades redan 1288, tilldelades staden nya markområden, och det bestämdes att borgarna skulle utse tolv rådmän att styra Jönköping tillsammans med en kunglig ämbetsman. Dessutom slogs det fast att de fick hålla torgmarknad en gång i veckan.

Vilka är då Sveriges fem äldsta städer? Om vi räknar bort de städer som inte längre existerar ens som tätorter, som Birka och Uppåkra, finner vi att Lund i Skåne och Sigtuna i Uppland båda grundades i slutet av 900-talet. Eftersom städerna tycks ha haft ungefär samma stadsplan, sannolikt grundades av medlemmar av samma kungliga släktnätverk och till och med hade delvis samma invånare (anglosaxiska myntmästare som är kända vid namn) är det inte osannolikt att de grundades samtidigt. Om vi flyttar blicken mot 1000-talet finner vi Skara i Västergötland och Helsingborg och Lomma vid skånska västkusten. Väl att märka tycks Lomma ha mist sina privilegier i ett tidigt skede, redan på 1100-talet. Lödöse vid Göta älv och Tumathorp (nuvarande Östra Tommarp i Skåne) utvecklades till städer antingen i slutet av 1000-talet eller i början av 1100-talet.

Om vi begränsar oss till det medeltida kungariket Sverige och utelämnar de danska och norska städerna blir bilden ungefär denna: 1. Sigtuna (900-talet), 2. Skara (1000-talet), 3. Lödöse (1000- eller 1100-talet), 4. Visby (sent 1100-tal), 5. Söderköping (tidigt 1200-tal). Därefter följer Kalmar, och sedan mängder av städer i mitten av 1200-talet (Stockholm, Nyköping, Örebro, Arboga, med flera).

Fler bloggar