Karin Henriksson
HOT SPRINGS Frågar en 32-årig ensamstående mamma i Arkansas om hon tänker rösta.
– Ja, jag planerar att göra det, svarar hon.
Men, det rätta eftertrycket saknas och jag får känslan att det nog kan komma något annat i vägen.
Ett par dagar senare när ”early voting” börjar i Arkansas var det verkligen ingen rusning till de vallokaler jag körde förbi i tätorterna i kommunen Benton.
Sanningen är den att valdeltagandet är extremt lågt i mellanårsval och partierna kommer att göra allt för att få ut så många som möjligt fram till klockan 19-20 nästa tisdag när vallokalerna stänger.
I presidentvalet 2008 var det hela 62,3 procent som röstade, en siffra som föll till 57,5 procent 2012 och det kan översättas med 131 respektive 126 miljoner väljare (Källa: Bipartisan Policy Center). I mellanårsvalen handlar det som bäst om 40 procent och dessa väljare är oftare vita, gifta och äldre. Skälet är att fler stannar hemma om inte presidentposten står på spel. Något som är beklagligt eftersom kongressvalen är väl så viktiga, inte minst i år.
Här en betraktelse av Joan Walsh, demokratisk tyckare, i Salon om ”Amerikas mardröm – två väljarkårer, åtskilda och ojämlika”. Icke förvånande trycker Walsh på att republikanerna vill hålla nere röstandet och hennes dystra slutsats blir att dödläget fortsätter:
– The larger, diverse electorate chooses the president, very likely a Democrat. Then the smaller, older, wealthier white electorate elects Republicans to Congress and state houses in the midterms, to thwart that president, to deny the policy agenda backed by the larger presidential electorate, and also to restrict its ability to vote. That’s a dismal feedback loop of dysfunction, and there’s little reason to expect it to change any time soon.
o
Faktabakgrund om valet i detta blogginlägg.