Annons

Fotobloggen

Åse Bengtsson Helin

Åse Bengtsson Helin

Flera gånger i veckan tänker jag på det här med döden på bild i tidningen. En kväll efter cyklonen över Filippinerna säger någon att det finns en policy att inte ha döda på bild. Jag går från jobbet den kvällen och känner mig lite smutsig för att jag har lagt tillrätta världen för att tidningsläsaren inte ska sätta morgonkaffet i vrångstrupen.
Och trots att det egentligen inte finns en sådan policy så slits jag mellan hållningen att inte vilja medverka till ett förråande av människors blick – att vänja ögat vid de fasor krig och död för med sig – och behovet av att faktiskt förmedla hur det ser ut när någon har sprängts i luften, fått halva huvudet bortskjutet och kroppsdelar ligger strödda över ett torg. För att det känns viktigt att veta, på riktigt.

Just detta med massmedias filtrering av krigets mörkaste försöker fotografen Kristján Sigurjónsson berätta om i utställningen Krigets fasor på galleriet Candyland (http://www.glimp.se/candyland/). Inringat av ganska välkända motiv av de stridande rebeller med höjda vapen, rullar två filmer på skärm. En med material från SVT’s nyhetssändningar och bredvid filmer av mobilkvalitet som Sigurjónsson samlat på plats under våren. Det är en plågsam påminnelse om våra mediala filter, där skakigt nakna scener med halva kroppar, lynchningen av en svart man och bakbundna, arkebuserade män bekräftar det vi borde inse men slipper se på våra nyheter. Människors kroppar är väldigt, väldigt sköra.

Se utställningen på Candyland, Gotlandsgatan 76 till och med 29 januari.
Öppet fredagar kl 10–16, lördag–söndag kl 14–17.