”Samma gamla frälsare, fast i nya kläder”

marknad PRESTANDA Jag har precis lämnat tillbaka mitt testexemplar av Asus Zenbook, testet gick i onsdagens tidning. Läste igenom texten igen och inser att jag inte riktigt spinner vidare på huruvida Ultrabooken verkligen kan bli den typ av frälsare som branschen hoppas på.

Testet ligger här. Där står det mesta om vad jag tycker om datorn. Kort sammanfattning: Jag gillar den, men tycker att pekplattan är jobbig. Men för att vara först ut i ett relativt nytt segment är det en väldigt bra maskin som bådar gott inför kommande modeller.

Frågan är om det är en tillräckligt intressant produktgrupp. Förra försöket att liva upp marknaden – den lilla, men ack så billiga, netbooken – var fel väg att gå. Användarupplevelsen var långt från hundraprocentig och den låga prisbilden lär ha bidragit till att devalvera det upplevda värdet av en pc. I takt med att Siba och de andra kedjorna pumpade ut netbookar för 3 000 kronor blev det mer ”rätt pris” för en pc för den stora massan.

Samtidigt har den snabba teknikutvecklingen knappast gynnat tillverkarna. Våra behov har inte vuxit i samma hastighet och något förenklat är det bara spelentusiasterna som har behov av att ligga ens i närheten av teknikens framkant med sina datorinköp och därmed behöver uppgradera ofta.

Lägg till lite mördande konkurrens, hård prispress (och lite makroekonomiska bekymmer) på det så är det inte konstigt att datorförsäljningen 2011 har svårt att ge samma vinstmarginaler till lika många tillverkare som datorförsäljningen 2006.

Som marknaden utvecklat sig så måste man hitta andra värden att sälja på. Det är här Ultrabooken kommer in som den möjliga frälsaren. Men oavsett hur fin och hur trevlig Zenbook (och de andra modellerna som är på väg ut på marknaden) än är så finns det gott om anledning att tvivla på hur effektfull deras entré kommer att bli.

Det går att prata om att priset fortfarande är ett par tusenlappar för högt, att ssd-enheterna fortfarande är lite för små (128 GB verkar standard). Det går att nämna att de har för få portar eller att det gärna hade gått att pressa ut ett par timmars användning till ur batteriet.

Pc-tillverkarna har fastnat i samma mönster som många andra branscher. Produkterna har helt enkelt nått en viss mognadsgrad och konsumenterna är inte lika lättflirtade som de en gång var. Vi har sett det förr. Tv-tillverkarna har svårt att övertyga konsumenter som redan har en platt 42-tummare hemma i vardagsrummet att köpa en ny tv bara för att den har 3D, eller är ”smart”, eller är någon centimeter tunnare. Samma bekymmer har tillverkare av trådlösa telefoner, skrivare, stereoapparater och elvispar och en mängd andra produkter.

Vi konsumenter köper nytt när den gamla går sönder, eller när det finns tillräckliga incitament för att byta upp sig. Förr löste det sig av sig självt för datortillverkarna – varje ny plattform var ett stort steg framåt som gjorde att man kunde använda sin dator till något nytt och som öppnade dörrarna till helt nya spelupplevelser.

I dag kan man få en dator med Intel Core i5, 4 GB minne, 1 TB hårddisk, dvd-brännare och riktigt hyfsat grafikkort för en bra bit under 10 000 kronor. Det behövs inte mer och det lär inte behövas särskilt mycket mer under ganska lång tid framöver. Och bortsett från spel finns det inte mycket den datorn klarar som en tre år gammal maskin med Core 2 Duo inte gör nästan lika bra.

År 2011 krävs det mer än det traditionella snabbare, kraftfullare för att entusiasmera andra än de verkliga entusiasterna. Frågan är om Ultrabookens tunnare, lättare är tillräckligt. På något sätt känns det som att det är samma gamla frälsare, fast i nya kläder.

Adam Erlandsson 2 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Smart av Spotify att släppa in andra

digital musik DIGITAL MUSIK Det var en hel del spekulationer på förhand om Spotifys ”nya inriktning” som presenterades igår. En del hoppades på film och tv-serier, andra menade att det skulle vara musikvideos och några trodde att det äntligen skulle komma en Ipad-app. Men det var andra bedömmare som fick rätt – Spotify lanserar en egen app-plattform.

Precis som Facebook gjorde tidigare i år så släpper Spotify in andra aktörer – musiktidningar, rekommendationstjänster och tjänster som Songkick och Tunigo – in i sin tjänst.

Det är ett smart drag. Inte bara för att appar är det nyaste heta och ett lätt sätt att få lite extra uppmärksamhet, utan för att det är också är ett enkelt sätt för Spotify att förbättra användarupplevelsen och ge användarna tillgång till efterfrågade funktioner.

För faktum är att det egentligen inte hänt särskilt mycket med Spotifys program sedan – det ser ut ungefär som i början och bortsett från de sociala funktionerna och möjligheten att köpa låtar så beter sig mjukvaran ungefär likadant som den gjorde när tjänsten lanserades. Det sociala lagret har kommit till och utökats med Facebookintegrationen. Men bortom det är det mesta sig likt. Radiofunktionen är fortfarande plågsamt dålig och Spotify gör inte mycket för att rekommendera musik.

Spotify menar att det inte är deras uppgift att redaktionellt sortera och lyfta fram olika artister – de vill vara neutrala i förhållande till skivbolagen.

Med den nya appsmodellen kan de behålla sin neutralitet samtidigt som de äntligen hjälper användaren med att svara på frågan ”Vad ska jag egentligen lyssna på?”.

Spotify kan därmed fortsätta jobba på det som tydligt varit deras fokus hittills – att trimma den tekniska plattformen och att sprida tjänsten vidare till så många andra enheter som möjligt.

I ett lite kortare perspektiv får Spotify tillgång till en massa saker som tjänsten saknat och som användarna efterfrågat – utan att företaget behöver vare sig bygga funktionerna eller ens stå som avsändare till dem. Där finns inte mycket att förlora. För användarna finns inte heller mycket att förlora. Spotify blir bättre med apparna.

Konkurrenter som exempelvis Wimp, som försökt utmärka sig genom just det redaktionella och rekommendationer, lär få det tuffare.

Men om man tittar i ett lite längre perspektiv är effekterna inte lika självklara. Det är inte helt solklart vilka incitament som finns för utvecklare att ta fram appar, bortom det givna: att sprida sitt varumärke/sin tjänst till drygt tio miljoner musiklyssnare. Frågan är om det räcker för att någon ska ta fram någon riktig ”killer app”.

Gårdagens besked är ytterligare ett tecken på att Spotify vill bli en global musikplattform, en tjänst som knappt går att undvika om man är ens bara måttligt intresserad av att lyssna på musik.

För musikintresserade ska det vara lika självklart att använda Spotify som det är att ett lager av mp3-filer på hårddisken. Men att vara en allerstädes närvarande musikplattform ställer andra krav än att bara vara en schysst ny musiktjänst.

Användarnas krav blir högre och tålamodet med felaktig metadata, artister och skivor som försvinner och alla former av tekniskt strul kommer att sina betydligt snabbare än i dag.

Adam Erlandsson 1 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Skivförsäljningen lyfter igen – trots branschens misslyckanden

digital musik DIGITAL MUSIK Nya siffror pekar på att det kan vara en efterlängtad vändning på gång för den ack så sargade amerikanska skivförsäljningen. Frågan är bara hur stor del branschen själva haft som pådrivare.

Efter en långvarig nedåtgående trend rapporterar Bloomberg nu att albumförsäljningen i USA vänt uppåt igen för första gången sedan 2004. I artikeln nämns flera möjliga faktorer bakom uppgången – fler storsäljare, lägre priser, fler plattformar för såväl distribution som marknadsföring och promotion samt tjänster för strömmad musik som Spotify och Rdio.

Visst går det att dissekera de olika faktorerna och argumenten bakom. Det går också att diskutera huruvida detta egentligen är något slags början på en vändning för den problemtyngda branschen eller om det bara är ett tillfälligt positivt hack i den nedåtgående spiralen.

Jag väljer dock att behålla de optimistiska och lätt verklighetsförvrängande glasögonen på ett tag till och letar efter en gemensam nämnare, söker efter en röd tråd i de anledningar som branschrepresentanterna själva väljer att lyfta fram som viktiga faktorer.

* Lägre priser: Uppenbart bra för konsumenterna.

* Fler plattformar för distribution och marknadsföring: Uppenbart bra för konsumenterna.

* Nya tjänster för strömmad musik, med allt vad det inneburit i form av nya sätt att upptäcka, lyssna på och betala för musik: Uppenbart bra för konsumenterna.

Inget av detta är sådant som skivbolagen själva drev igenom när marknaden började falla för runt tio år sedan. Ryggmärgsreaktionen var defensiv – existerande marknader och affärsmodeller skulle skyddas till vilket pris som helst och steget till den digitala världen behandlades som vilket formatbyte som helst – precis som när cd-skivan ersatte lp-skivor och kassetter så skulle konsumenterna betala en gång till för att få sin musik i digitalt format. Existerande storsäljare blev mallen för hur storsäljare skulle drillas, paketeras och distribueras.

Den där första impulsmässiga ryggmärgsreaktionen är inte alltid den bästa på lång sikt. Det där första självhävdelsebehovet, den första impulsen av hämndbegär är sällan särskilt konstruktiv eller fruktbar i ett längre perspektiv. Om man ser till hur diskussionen förs i dag och hur inställningen till digitala tjänster förändrats så tror jag att skivbolagen insett det.

Det nyligen förlängda samarbetet mellan Telia och Spotify är ett ganska bra exempel. I det pressmeddelande som skickades ut uttalade sig Sverigecheferna för de fyra stora skivbolagen om hur positivt de såg på samarbetet och hur viktigt det varit för den svenska musikmarknaden.

För inte särskilt många år sedan hade det varit fullständigt otänkbart att skivbolag hade applåderat en teleoperatör på det sättet. Telia är ju också en ISP – en internetleverantör – och i den jargong som gällde då var de den kanske viktigaste skurken bakom piratkopieringen – de tjänade ju pengar på att erbjuda uppkopplingen och de vägrade stoppa fildelningstrafiken.

För inte så hemskt många år sedan hade själva idén om Spotify verkat fullständigt bisarr, eller åtminstone totalt orealistisk. Men Daniel Ek och hans team lyckades övertyga skivbolagen om att satsa på modellen – ryggmärgsreaktioner till trots.

Däremot tror jag inte att samarbetsviljan är huggen i sten. Spotify och de andra strömmande musiktjäsnterna har en hel del bevisande kvar att göra. Ett samarbete förblir bara ett samarbete så länge båda parterna känner att de har något att vinna på att samarbeta. Och skivbolagens behov av intäkter från den digitala sidan lär inte minska, för även om albumförsäljningen i absoluta tal ökat i USA så har de sammanlagda intäkterna fortsatt ner även i år.

Lösningen på skivbolagens problem lär inte vara riktigt så enkel som att bara släppa in alla aktörer som vill göra något nytt och anlita en massa fokusgrupper och låta konsumenternas viljor diktera affärsplaner.

Men att se till att erbjuda produkter som konsumenterna vill ha till ett pris som de är beredda att betala för är åtminstone en början.

Adam Erlandsson 15 november 2011 | | kommentarer(View Comments)

Väntade nyheter i nästa Iphone

Apple IPHONELANSERING Så har Apple presenterat nästa Iphone. Det blev en Iphone 4S, precis som alla väntade sig. Tim Cook hade inte heller något extra kort i rockärmen för att överraska under sin första presentation som vd.

Apple var länge en mästare på att hålla hemligheter och kända för sin omutliga likgiltighet inför allmänhetens intresse av att få små tjuvtittar i förväg. I dag är de ett storföretag med miljontals fans som inte klarar av att stå emot det stora medietrycket.

Det mesta kring dagens lansering var redan känt – om än inte bekräftat – på förhand. Läckt av anställda, operatörer, leverantörer och tillverkare och publicerat av bloggar, tekniksajter och dagstidningar.

Förhoppningarna att få se en Iphone 5, med en radikal ny design och sprängfylld med spjutspetsteknik visade sig vara just förhoppningar.

I stället kunde nytillträdde vd:n Tim Cook gå upp på scenen visa upp en Iphone 4S i samma skal som föregångaren och med ungefär de specifikationer  som snurrat runt i teknikpressen de senaste veckorna:

Samma A5-processor som i Ipad 2, HSDPA upp till 14,4 Mbps, kamera på 8 megapixel med bakbelyst CMOS-sensor som tillsammans med ett mer ljuskänsligt objektiv (F2.4) ska ge bättre bilder i dålig belysning. Videoinspelning i 1080p med stabilisering.

Snabbare processor och högre datahastighet är knappast något man skulle sälja särskilt många fler telefoner på. Det vet Apple också. Det är antagligen därför man lagt så mycket krut på att förbättra kameradelen.

Det är antagligen också därför man hade ytterligare en sak att presentera i dag, när presentationen började lida mot sitt slut: röststyrningen Siri, något med lite mer kött och blod än hårdvaruspecifikationer och samtidigt något som särskiljer företaget från konkurrenterna.

Systemet är ett resultat av Apples köp av företaget med samma namn i april förra året. De hade då haft sin produkt Siri Personal Assistant på marknaden i drygt två månader.

Och även om det inte läckt några direkta detaljer kring röststyrningen på förhand så var det känt att det skulle komma. Att döma av information som läckt på förhand och det som Apple i dag presenterade handlar det om en mera utvecklad och integrerad form av röststyrning än vi sett tidigare.

På Applespråk är Siri en fantastiskt kapabel personlig assistent som kan berätta om vädret, hur det går på börsen, hitta rätt väg, hitta en bra restaurang i närheten. Siri kan ställa alarmet åt dig, lägga till anteckningar och läsa upp inkommande sms och lägga in möten i kalender. Mer komplicerade förfrågningar testas mot beräkningstjänsten Wolfram Alpha.

En torrare, men lika korrekt beskrivning, är att Siri är ett röstigenkänningssystem parat med lite algoritmer och kopplat till de inbyggda apparna i telefonen och några webbtjänster.

Till på köpet är det ett otestat system som bara fungerar på några få språk.

Iphone 4S kommer att börja säljas i USA och en handfull ytterligare länder den 14 oktober. Här i Sverige får vi vänta till den 28:e.

Faktum är att Iphone 4 fortsatt vara en storsäljare trots att den funnits på marknaden ett bra tag och trots att det varit en av teknikvärldens sämst bevarade hemligheter att det skulle komma en efterföljare under hösten. Att göra större förändringar än att släppa en 4S hade varit att ta i mer än situationen behöver.

Apple av i dag är ett välsmort maskineri som överträffar analytikernas förväntningar med kvartalsrapport efter kvartalsrapport. Att göra det samma och överträffa de enorma förväntningar som entusiastiska fans kollektivt byggt upp inför varje ny lansering är omöjligt.

Om Apple hade klarat av det varje gång sedan hösten 2001 när företagets första Ipod visades – i samma lokal hos Apple i Cupertino som dagens Iphone –  så hade den här nyligen presenterade Iphonemodellen inte bara haft röststyrningssystemet Assistant, den hade haft kommunikationsförmåga som HAL 9000. Den hade inte bara haft möjlighet till videosamtal, den hade kunnat teleportera oss. Den hade inte bara haft en åttamegapixelkamera, den hade kunnat skapa kopior av fysiska objekt.

Men Iphone 4S är en mobiltelefon. Iphone 4S är också ganska exakt den mobiltelefon som de flesta väntade sig att Apple skulle presentera.

För även om det är ganska lätt att bli hänförd av Apples egen retorik så känns det mer passande att tala om de nyheter som presenterades i dag som evolutionära snarare än revolutionerande. Att släppa en Iphone 4S är ett perfekt exempel på hur ett företag med självförtroende och självinsikt nog att veta precis hur mycket de behöver förändra för att fortsätta sälja mängder av telefoner agerar.

Om man vill vara lite syrlig så var dagens största överraskning att Apple lanserar en grautlationskortstjänst. Med en ny app kan man designa sina egna kort och för 2,99 dollar per styck kan man få dem skickade till en adress i USA. För 4,99 dollar till någon annan plats i världen. I didn’t see that coming. Och det gjorde nog inte du heller.

Att Iphone 4S kommer att bli en försäljningsmässig framgång är däremot svårt att ifrågasätta. Och då kan man fråga sig varför Apple ska försöka göra något mer än så. Att ändra något – form, strategi eller prissätning – enbart för sakens skull är sällan en särskilt bra idé.

Adam Erlandsson 4 oktober 2011 | | kommentarer(View Comments)

Amazon vill nå massmarknaden

marknad PRISPRESS Efter månader av spekulationer landade det slutligen en surfplatta från e-handelsbjässen Amazon. Förhoppningarna är stora på nya Kindle Fire.

Amazon har skapat ett eget gränssnitt ovanpå version 2.2 av Android och dessutom byggt en egen webbläsare, Silk, som laddar hem och komprimerar sajter på samma sätt som Opera Mini gör. Men det är inte det som gör Kindle Fire intressant. Det är prislappen.

Kindle Fire kommer att kosta 199 dollar när den släpps i USA den 15 november. Det är mindre än hälften av vad Apple vill ha för sin Ipad. Det är inte heller särskilt konstigt. Kindle Fire är en betydligt enklare pryl med en mindre skärm. Amazon lär inte heller ha några direkta marginaler att tala om, kanske säljer de rentav Kindle Fire med en liten förlust.

Men inte heller det är särskilt konstigt. Kindle Fire är inte ett försök från Amazons sida att göra något större avtryck som hårdvarutillverkare. Det är inte heller ett försök att konkurrera direkt med andra surfplattor, åtminstone inte på samma villkor. Kindle Fire är – precis som Amazons tidigare e-inkbaserade läsplattor – ett verktyg för att öka försäljningen av filmer, e-böcker och appar till Android.

Det låga priset är tänkt att locka samma konsumentgrupper som KF Media vänder sig till med sin Dito-satsning här i Sverige – de som absolut skulle kunna tänka sig att köpa en läsplatta och fylla den med innehåll att konsumera, men som aldrig kommit i närheten av att köpa en – inte för att de inte har råd, utan för att ingen direkt ansträngt sig för att sälja en till dem, eller för den delen visa upp vilka vinster som finns med en surfplatta.

Prislappen är helt enkelt oerhört viktig för att nå massmarknaden. Och än så länge är det ingen som på allvar använt priset för att ta marknadsandelar från Apple, eller för att försöka bygga ut marknaden.

Adam Erlandsson 29 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Viktigt samarbete för Spotify

SOCIALA STRÖMMAR Spotify hade en framskjuten plats på gårdagens Facebookkonferens. Vd:n och grundaren Daniel Ek var först ut bland gästtalarna och företagets musiktjänst fick gott om utrymme under presentationen.
Anledningen är att tjänster som Spotify spelar en viktig roll i den kommande relanseringen av Facebook, där det blir möjligt att lyssna på musik, läsa nyheter och titta på film direkt på tjänsten. Användarna behöver alltså inte lämna Facebook för att läsa en artikel på Guardian eller för att lyssna på en låt på Spotify.
– Vi har jobbat ganska länge på det här. Det är en ganska djup integration mellan våra tjänster. Det är lite klurigare i och med att vi är en desktopklient, men det gör också upplevelsen bättre, säger Gustav Söderström, produktchef på Spotify.
– Det är det stora löftet med streamingtjänster, att du kan vara social med dem på ett annat sätt än om du laddat ner en fil. Vi har inte riktigt gjort slag i den saken förut.
Företaget har haft en enklare koppling till Facebook sedan förra våren och har på den tiden konstaterat att de som kopplat samman de båda tjänsterna både lyssnar på mer musik och på mer varierande musik än andra.
– Det verkar som att de användarna har roligare med Spotify. De är också mer troliga at bli betalande kunder, säger Gustav Söderström.
I veckan berättade Spotfiys vd Daniel Ek i en intervju med CNBC att man har fler än 2 miljoner betalande användare.
Samtidigt som det nya samarbetet med Facebook blev offentligt så passar Spotify också på att släppa kraven på att nya användare i USA ska ha en inbjudan.
Med 800 miljoner aktiva användare, varav fler än hälften av kontona är aktiva dagligen, är Facebook också en tämligen bra yta för att exponera en tjänst för nya användare.
För Facebookanvändare som inte har ett Spotfykonto blir det också betydligt enklare att skapa ett. Ett klick på play-ikonen bredvid en länk på sajten och installationsprocessen är igång. Det går dessutom att logga in med Facebookkontot. Enligt Gustav Söderström behövs det bara fyra klick innan Spotifyklienten är installerad och musiken börjar spelas.
– Det blir en betydligt mindre inträdesbarriär för nya användare som kanske inte ens hört talas om Spotify tidigare.
Adam Erlandsson 23 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Största förändringen någonsin av Facebook

Facebook FÖRÄNDRINGAR På gårdagens utvecklarkonferens F8 presenterade Facebook en hel del förändringar av tjänsten, enligt många de största förändringarna hittills.

När Facebook genomför förändringar på sajten – små eller stora, bra eller dåliga, snygga eller fula – så möts de av ett ramaskri från upprörda användare. Sedan tar det ett par dagar innan tystnaden återvänder och användarna fortsätter leva sina digitala liv som vanligt.

Det är ett problem som de flesta webbtjänster brottas med – alla förändringar som på något sätt kräver att användaren förändrar sitt sätt att använda tjänsten, eller kräver att de tänker om hur de ska använda den, möter motstånd. Det gäller oavsett om det är en flyttad knapp, en ny rubrik eller större förändringar. Generellt gäller dock att ju större ingrepp, desto större och starkare blir klagokören.

I så fall skulle Facebook sitta duktigt illa till. Gårdagens nyheter är nämligen de största förändringarna som företaget genomfört av sin tjänst.

Profilen blir en tidslinje. Den kanske största och mest iögonfallande förändringen är att Facebook tänkt om hela grundidén om hur profilsidan ska vara uppbyggd. Den nya versionen är mer grafisk och uppbygd som en tidslinje – som ett arkiv över ens liv på det sociala nätverket, ett slags pågående onlinebiografi – snarare än som det gamla flödet med staplade statusuppdateringar parat med statisk information om vem jag är, var jag jobbar och vilka sidor jag ”gillar”.

Realtidsuppdateringarna i hörnet. Den här ”tickern” har redan petats ut till de flesta användare – varje gång man kommenterar någons statusuppdatering eller går något i en app eller webbtjänst som är kopplad till Facebook så dyker det upp i en ruta uppe i högra hörnet snarare än i det vanliga flödet. Ett slags mini-Facebook i realtid inne i det vanliga Facebook, om man så vill.

Open Graph. Den nyhet som beskrevs i vagaste ordalag under presskonferensen är också den nyhet som har störst potential att påverka det övriga internet, utanför Facebooks egna väggar. Genom åren har Facebook gjort flera försök att göra sajten till något mer än bara ett traditionellt community, gjort flera försök att bli en mer relevant aktör på internet i sin helhet. PR-haveriet kring Beacon och hur det var kränkande mot den personliga integriteten är kanske det bästa exemplet.

Open Graph är Facebooks senaste försök att utöka själva upplevelsen av sajten. Men istället för att smyga efter användaren in på andra sajter på nätet som man gjorde med Beacon så handlar Open Graph om att släppa in innehåll från andra aktörer rakt in  i flödet på Facebook.

Det handlar om att få mer material att fylla den nya tidslinjen med och att göra det utan att användaren själv aktivt behöver göra det med statusuppdateringar och postade bilder eller länkar. Open Graph är också en lösning som gör att Facebook slipper bygga egna tjänster och slipper vara beroende av att utvecklare bygger tjänster direkt för Facebook. Befintliga tjänster kan kopplas upp mot Open Graph och bli sociala objekt med relativt begränsade ansträngningar.

Till exempel är Spotifys klient numera integrerad med Facebook. Det gör att deras klientmjukvara kan styras direkt från Facebook för att spela upp musik och att den musik man lyssnar på automatiskt vidarebefordras till din Facebookprofil. Om man väljer att låta den göra det, givetvis.

Brittiska Guardians nylanserade app är ett annat exempel. Som läsare behöver man inte längre lämna Facebook för att läsa eller rekommendera artiklar för andra.

I takt med att allt fler ansluter sig kommer Facebook att bli en enorm samlingsplats för alla typer av innehåll. Facebook kan mycket väl utvecklas till en central plats för all form av kultur- och nöjeskonsumtion på nätet och då behöver användarna ytterst sällan lämna sajten. Som användare kommer man också att kunna skräddarsy precis vad som kommer att visas för andra och vilka som kommer att kunna se vad.

Det här är inte bara kosmetiska förändringar, som kräver en period av tillvänjning. Det här är saker som ställer nya krav på användarna och som sannolikt kommer att kräva mer tid och mer aktiv närvaro på sajten.

Men det är nog precis vad Facebook behöver i förlängningen. Fram till dags dato har man etablerat aktiva kontakter med fler än 800 miljoner användare, på närmare 80 språk. Men att bara etablera nya kontakter är en sak, att bygga hållbara relationer med dem är en annan. Som upplevelse har Facebook stagnerat den senaste tiden. Relationerna har gått i stå och för många har de dagliga besöken på sajten varit mera av plikt och gammal vana än genuint intresse.

Det kan mycket väl förändras. Men nya Facebook kräver också mer av oss användare, inte minst har det en omättlig aptit på information om våra liv. Frågor om personlig integritet och vem som har kontroll över och tillgång till vår information lär bli ännu vanligare.

Adam Erlandsson 23 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Samsung vill stoppa Iphone 5

Apple JURIDIKRÖRA Äntligen är det dags för ännu en vända i den pågående patent/plagiat/mönsterskydds-tvisten mellan Apple och Samsung. Nu rapporteras att den koreanska elektroniktjätten står i begrepp att ansöka om säljstopp för Apples kommande Iphone 5.

Det är Financial Times som skriver att Samsung står redo att ansöka om säljstopp i antingen en domstol i Europa eller i Sydkorea för Iphone 5. Enligt nyhetsbyrån Reuters menar Samsung att Apple gör intrång i sju av företagets patent inom trådlös komunikation.

Enligt de patentexperter som Financial Times talat med så räknas Samsungs patent inom mobil kommunikation som några av branschens starkaste. En expert dristar sig så långt som att säga att det är ”omöjligt att bygga en smartphone utan att använda Samsungs teknologi för trådlös kommunikation”.

Det hela påminner mest om ett ställningskrig mellan två företag som både är konkurrenter och lever i något slags symbios – Samsung är största tillverkare av telefoner och surfplattor med Android och samtidigt en viktig leverantör av bland annat minnesmoduler till Apples Iphone och Ipad.

Än så länge har Samsung legat ganska mycket på defensiven och kontrat med motstämningar. Att ansöka om säljstopp för Iphone 5 skulle vara ett kraftfullare och mer offensivt motdrag än tidigare.

Kampen mellan Apple och Samsung är ett intrikat spel av drag och motdrag, av stämningar och motstämningar som utspelar sig i domstolar utspritt över stora delar av världen. Att peka ut vem som har rätt och vem som har fel är i stort omöjligt. Att peka ut vem som i det långa loppet vinner på den här charaden torde vara ännu svårare.

 

För övrigt väntas nästa generation av Iphone presenteras av nyutnämnde Apple-vd:n Tim Cook vid ett pressevent den 4 oktober.

Adam Erlandsson 21 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Viktigare än på länge

operativsystem NYVERSION I går visade Microsoft för första gången upp stora delar av nästa version av sitt operativsystem. Windows 8 kommer att kunna köras på såväl vanliga pc-datorer som på surfplattor.

Det är den kanske största nyheten med Windows 8. Med hjälp av ett nytt grafiskt gränssnitt av samma typ som i Windows Phone 7 och med stöd för processorarkitekturen ARM kommer Windows 8 att fungera på fler typer av hårdvara än tidigare generationer.

Windows 8 är oerhört viktigt för Microsoft och på många sätt är det den kanske viktigaste versionen av Windows någonsin. Företagets ställning på datormarknaden är fortfarande stark, men Microsoft har inte alls samma orubbliga grepp som för bara ett par år sedan. Det räcker inte längre med att släppa en ny version av Windows som är tillräckligt bra för att inte skrämma bort existerande användare och få företag att byta upp sig inom rimlig tid. En ny version av Windows måste i dag vara snabbare, snyggare och smidigare än föregångaren. Den måste också vara en tydlig markering att Microsoft klarar av konkurrensen från Apple.

De båda företagen har gått åtskilliga brottningsmatcher under historien. Men om det länge var Apple som var neddömt i något slags permanent parterrunderläge – företagets datorer sålde dåligt, det utvecklades inte mycket program till dem och boksluten visade ofta röda siffror – så har Apple i dag på många sätt lyckats vända på matchen. Sett till börsvärde gick man förbi för länge sedan. Som datortillverkare växer Apple snabbare än konkurrenterna på pc-sidan och i takt med att Cupertinoföretaget gett sig in på nya produktområden har Microsoft gång på gång fått se sig passerade.

Försöken att slå tillbaka har inte direkt varit lyckosamma:

Apple lyckades med sin Ipod. Microsoft misslyckades med sin Zune.

Apple lyckades med sin Iphone. Microsoft misslyckades med sitt Windows Mobile och har ännu inte nått några framgångar värda att nämna med efterföljaren Windows Phone.

Apple lyckades med sin Ipad. Microsoft har inte ens haft någon produkt eller ens ett operativsystem som kunnat konkurrera på lika villkor. (Ja, jag vet att det fanns pekdatorer med Windows långt innan butikerna började bereda plats på sina hyllor för Ipad, men hur många privatpersoner köpte en sådan? Hur viktig har den produktkategorin varit för hårdvaruleverantörerna?)

Microsoft vill inte säga något om när Windows 8 kan tänkas dyka upp i butikerna, men mycket talar för att det blir någon gång mot slutet av 2012, även om många spekulerar i att företaget kan försöka få ut det tidigare än så.

Det låter inte orimligt. I nuläget står Microsoft i princip helt utanför marknaden för surfplattor. Apples Ipad har lejonparten av marknaden och förutom nischprodukter som Research in Motions Playbook är den enda trovärdiga utmanaren surfplattor med Googles Android. Och till och med processorjätten Intel har tröttnat på att vänta på Microsoft. I går gick företaget ut med information om att kommande versioner av Android kommer att ha stöd för företagets energisnåla Atom-processorer.

Adam Erlandsson 14 september 2011 | | kommentarer(View Comments)

Cyberspionage lyfter säkerhetsdebatt

internet HACKERATTACK I veckan har en tämligen pikant historia utspelat sig i it-säkerhetsvärlden – en historia om hur stulna certifikat fått den nederländska regeringen att agera, drivit ett företag mot konkursens brant och fått stora delar av världens säkerhetsexperter att peka ut Iran som ansvariga.

 

Det hela började med ett kortfattat inlägg på Googles supportforum. En Gmail-användare i Iran fick upp en varningsruta om problem med det certifikat som garanterar den krypterade anslutningen till servern.

Den påföljande utredningen visade att det någon kapat trafiken någonstans mellan webbläsaren och Gmails servrar för att kunna avlyssna den. För att kapa trafiken hade man använt ett falskt certifikat, utfärdat av holländska e-legitimationsleverantören och certifikatutfärdaren Diginotar.

Diginotar har varit utsatta för intrång tidigare och man försökte först sopa det hela under mattan. Det misslyckades och en extern granskning har visat att stora delar av företagets säkerhetsstruktur satts ur spel och att fler än 500 falska certifikat utfärdats av den som tog sig in i deras system.

Ett falskt certifikat är ganska bra att ha om man vill utge sig för att vara någon annan på ett övertygande sätt på nätet. På fackspråk brukar man tala om den här typen av attacker som ”man-in-the-middle”-attacker, eller det något skönare svenska uttrycket janusattacker.

De går, något förenklat och i just det här fallet, ut på att man som hackare använder ett falskt certifikat för att antingen skjuta in sig själva i en krypterad kommunikationskedja eller helt enkelt lurar användaren att tro att de befinner sig på den riktiga sajten de tänkte besöka – när de egentligen surfar på en webbplats som hackarna kontrollerar. All information går sedan att avlyssna.

I det här fallet har det varit just internetanvändare i Iran som varit måltavlor. Säkerhetsföretaget Trend Micro har analyserat trafiken till och från vissa av Diginotars certifikatservrar och konstaterar att det mesta kommer från Nederländerna, men att det dessutom finns en ansenlig mängd trafik från Iran också.

En ensam iransk hackare har tagit på sig ansvaret för intrånget. Det ska vara samma person som tidigare i år genomförde en liknande attack mot certifikatjätten Comodo. Många menar dock att det finns anledning att tro att det är fler involverade och att det sannolikt handlar om säkerhetstjänst som vill övervaka medborgare och möjliga regimkritiker.

– Trovärdiga källor har visat bevis för att de falska certifikaten används i sådan omfattning att det krävs tillgång till den nationella telekominfrastrukturen för att kunna genomföra, säger Fredrik Ljunggren, säkerhetskonsult på Kirei.

De stora leverantörerna av webbläsare var snabbt ute och drog tillbaka samtliga av Diginotars rotcertifikat. Företagets säkerhet har dessutom blivit föremål för såväl utredningar som utfrågningar på regeringsnivå i Holland. Framtiden ser inte direkt ljus ut för det holländska företaget, men attacken mot Diginotar har också lyft debatten om hela säkerhetssystemet med certifikat och mängder av olika certifikatsutfärdare. Debatten i sig är inte ny, många säkerhetsexperter har progpagerat för att det vore bättre att lägga certifiering i domännamnssystemet istället. Men för att det ska fungera måste fler gå över till dnssec – säkra domännamnservrar – och det är en utveckling som gått långsamt.

 

Mer information:

Den officiella rapporten om intrången mot Diginotar finns här.

Moxie Marlinspike höll en ganska underhållande presentation om hur SSL fungerar och om hacket mot Comodo på årets upplaga av säkerhetskonferensen Blackhat:

YouTube Preview Image

 

Adam Erlandsson 9 september 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg
Nyare inlägg »