SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Tim Cooks första stora test

Apples nytillträdde vd Tim Cook har onekligen haft en ganska enkel resa hittills. Företaget fortsätter rada upp rekordresultat och rekordförsäljning och aktien går stadigt framåt på börsen. Företagets kassakista är välfylld.

I en artikel skriver Reutersjournalisten Poornima Gupta att det är just den välfyllda kassakistan som kommer att bli Tim Cooks första riktigt stora utmaning. För ett och ett halvt år sedan hade företaget samlat på sig strax över 45 miljarder dollar –redan det en enorm summa pengar. I dag, efter den senaste rapporten, sitter företaget på 98 miljarder dollar. Mer än dubbelt så mycket.

Apples stinna kassakista har länge varit något som fascinerat såväl analytiker som investerare. Det har talats om att den varit enormt viktig för att kunna säkra komponenttillgången, att den gjort det möjligt att verkligen pressa underleverantörer och att den förr eller senare kommer att användas till att köpa andra företag – bland annat mjukvarujätten Adobe har kopplats samman med Cupertinoföretaget.

 

Men ingenting har hänt och pengakistan har fortsatt att växa. Apple sitter nu på omkring 104 dollar per aktie och investerare börjar undra om det kommer någon utdelning, om det blir några återköp av aktier. Så länge aktien rusade uppåt och kassakistan låg på någorlunda rimliga nivåer så var de kritiska rösterna ganska få och ganska lågmälda.

I dag har Apple samlat på sig eget kapital motsvarande en fjärdedel av bolagets börsvärde.

Apple är inte heller kända för att vara särskilt aktiva placerare av sina pengar. Trygghet har länge varit ledordet och under räkenskapsåret 2011 gav den enorma kassakistan en avkastning på 0,77 procent, en liten uppgång från föregående år men en bra bit från de 5,27 procent man hade år 2007.

Företaget har inte heller gjort sig kända för extravaganta uppköp, istället föredrar man att köpa mindre företag som bara påverkar resultatet marginellt. Förra årets största utgiftspost var även den av det mer defensiva slaget – när man tillsammans med bland andra Microsoft köpte konkursade telekombolaget Nortels patentportfölj för 4,5 miljarder dollar.

Wall Street vill ha utdelning och många analytiker tror att de kommer att få det också, efter tisdagens uttalande att de för ”aktiva diskussioner” internt om vad de ska göra med pengarna.

– Det är tydligt att de försöker visa att de inte ignorerar problemet. Men det betyder inte att ett beslut är nära förestående, säger Michael Holt, analytiker på Morningstar till Reuters.

Andra är desto säkrare på sin sak:

– När Apple säger att de för ”aktiva diskussioner” kring vad de ska göra med med sin balansräkning, då tror vi att de förbereder marknaden för en utdelning under räkenskapsåret, säger Brian White, analytiker på Triconderoga Securities.

 

Adam Erlandsson 26 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Protesterna verkar haft effekt

internet SOPA OCH PIPA Gårdagens protester mot de amerikanska lagförslagen SOPA och PIPA, där bland annat Wikipedia släckte ner sin sajt, verkar haft en del effekter. Flera senatorer har dragit tillbaka sitt stöd, men protesterna ser ut att fortsätta.

SOPA (Stop Online Piracy Act) och PIPA (Protect IP Act) är två amerikanska lagförslag som är på väg genom representanthuset respektive senaten. De båda förslagen ska göra det möjligt att strypa tillgången till utländska hemsidor som ”hänger sig åt stöld”. Lagarna kommer även att sätta stopp för USA-baserade betallösningar till sajter som har stulet innehåll eller förfalskade varor.

Bakom lagen står underhålningsbranschen, med skiv- och filmindustrin som främsta pådrivare. De menar att de lagar som ska skydda upphovsrätten och upphovsrättsinnehavarna är ineffektiva och inte ger något skydd mot utlandsbaserade sajter som The Pirate Bay. Med lagförslagen på plats räknar de med att piratkopieringen – som enligt branschens egna uträkningar kostar dem åtskilliga miljarder dollar varje år – kommer att minska kraftigt.

Flera teknik- och mjukvaruföretag har, genom Business Software Alliance, ställt sig bakom lagförslagen men i takt med att mer blivit känt och kritiken blivit större dragit tillbaka sitt stöd. Många av dem menar att de absolut är emot piratkopiering, men att de båda lagförslagen är för långtgående.

Det senaste som hänt kring lagförslagen är att Vita Huset den 14 januari kritiserade avsnitt av lagförslagen, framförallt ett krav att internetleverantörer och operatörer skulle tvingas använda DNS-blockering för att stänga av utländska förövarsajter inom USA:s gränser. Det är samma teknik som bland annat Kina använder för att stänga ute sajter som Facebook, Twitter och WordPress för landets invånare.

Just det kravet har lagförslagets påhejare dragit tillbaka. Men PIPA ska fortfarande upp till omröstning i nästa vecka, den 24:e januari och SOPA ligger en bit längre bak i processen.

Ju närmare omröstning man kommit, desto fler och desto mer högljudda har kritikerna blivit. De menar att de båda lagförslagen är rena beställningsjobb från skiv-, film- och underhållningsindustrin som lyckats i sitt lobbyarbete.

Samma kritiker menar att resultatet, om de båda lagarna går igenom, inte alls är det avsedda – att det blir svårare att dela upphovsrättskyddat material på internet –utan att man får ett internet där sajtägare tvingas gå in i en närmast polisiär roll för att hålla koll på allt material som användarna lägger upp.

Enligt Wikipedia skulle SOPA, i sin nuvarande form, kunna kräva att Wikipedia aktivt kollar varje sajt de länkar till för att försäkra sig om att den inte innehåller något olovligt material. ”En enda länk till en sajt med upphovsrättsskyddat material skulle riskera att hela sajten tvingas offline. Den tillit och öppenhet som ligger till grund för hela Wikipedia-projektet skulle vara hotat.”

Effekterna av lagförslagen ska inte bara hålla sig innanför USA:s gränser, utan påverka hela internet, som ju egentligen är ett enda stort globalt nät av länkar fram och tillbaka.

Journalisten Kjell Höglunds krönika i Journalisten har någon månad på nacken, men är fortfarande bland det vassaste som skrivits om SOPA och PIPA på svenska. Han berättar bland annat hur Michael O’Leary, den amerikanska filmlobbyn MPAA:s högsta chef, inför representanthuset först berömde lagen och sedan avfärdat kritiken mot den genom att hänvisa till att internet fortfarande fungerar i Iran och Kina.

Med sådana uttalanden är det svårt att inte hålla med kritikerna. Om Kina och Iran är måttstockarna är målet för underhållningsindustrins lobbyister att skapa ett internet som inte bara är reglerat utan som består av slutna enklaver där upphovsrättsinnehavare blir både kejsare, kungar och allsmäktiga härskare. Där deras intressen hamnar i centrum och deras vilja lag – ett internet där det faktiskt finns gränser som information inte kan passera.

Men nu har alltså flera senatorer, bland annat sju av de som var med och undertecknade PIPA, dragit tillbaka sitt stöd. Massiva protester och en växande opinion kan ha den effekten. Och att MC Hammer var ute och protesterade måste ju betyda åtminstone något?

Men det betyder inte att faran är över. Bara att lobbyisterna får sätta sig ner och fundera ut hur de ska göra för att vända opinionen och fundera ut hur de ska gå till väga för att få till nya lagförslag.

Adam Erlandsson 19 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Internet 2011 i siffror

STATISTIKFEST Västeråsföretaget Pingdom driver en tjänst som håller koll på sajters upptid. De har också en blogg som ofta innehåller lite större och mer genomarbetade inlägg, som gårdagens inlägg där de listar enorma mängder siffror om internetåret 2011.

 

Inlägget är fullt av den där typen av siffror som fullständigt får en att tappa hakan:

 

2,1 miljarder människor är uppkopplade, 800 miljoner av dem finns på Facebook och 100 miljoner är aktiva på Twitter.

 

Det finns uppskattningsvis 100 miljarder bilder uppladdade till Facebook och varje dag laddas det upp 4,5 miljoner bilder på Flickr.

 

Om man slår ut antalet visningar på Youtube på hela Jordens befolkning landar man på hisnande 140 filmklipp per person.

 

Annat är lite nördigare, som att det var en tillväxt på 239,1 procent i antalet webbsidor som drivs på Apache. Men ett kul inlägg, från en blogg som är värd att uppmärksamma.

 

Adam Erlandsson 18 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Ny Ipad i mars?

Ipad IPAD Nu är det dags för ännu en omgång rykten kring Apples Ipad, närmare bestämt nästa version av den. Enligt Bloomberg är det lansering och säljstart i mars som gäller.

 

Enligt nyhetsbyrån har flera källor berättat att Apples samarbetspartner, tillverkningsjätten Foxconn Technology Group, redan startat tillverkningen för att nå full kapacitet i februari.

Det är kanske den största nyheten i avslöjandet. Tidigare rapporter har varit betydligt mera svävande kring eventuell tidpunkt.

 

Övriga uppgifter är mest en upprepning av sådant som varit ute i ryktesmaskinen ett tag:

Högre upplösning: 2048×1536 pixlar. Apple ska följa samma fördubblingsmönster som tidigigare, vilket säkert lär uppskattas av många utvecklare, istället för att ge sig på någon lagomvariant.

Quad-core: Enligt uppgift ska Ipad 3 utrustas med Apples egendesignade processor A6, en Arm-baserad modell med fyra kärnor.

LTE: På Android-sidan har flera tillverkare antingen släppt eller visat upp surfplattor med stöd för nästa generations mobilteknik. Med Ipad 3 ska även Apple ta språnget mot de högre datahastigheter som tekniken erbjuder.

 

Tidigare rapporter har talat om bättre kamera, eventuellt samma variant som sitter i Iphone 4S och att Apple – enligt samma modell som Iphone 4 och Iphone 4S – väljer att behålla samma skal som föregångaren.

Ipad har varit en enorm succé för Apple. Ända sedan debutåret 2010 har det varit företagets näst största intäktskälla, bakom Iphone. Hittiills har företaget sålt fler än 40 miljoner surfplattor. Och positionen är fortfarande enormt stark, även om konkurrenter som Samsung, Asus och Amazon gjort framsteg det senaste halvåret.

Adam Erlandsson 16 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Nya Facebook lyser med sin frånvaro

sociala nätverk FACEBOOK Det har gått ett tag sedan Facebook visade upp ”nya Facebook” och fick internetanvändare världen över att gå i spinn över planerna. Många var missnöjda, många var irriterade, många väntade på att äntligen få se något nytt på sajten.

Det var i september som Mark Zuckerberg visade upp nya Facebook – som inte bara skulle se snyggare ut utan dessutom ge användarna fler anledningar att tillbringa mer tid på sajten. Det skulle bli den största förändringen någonsin av sajten. Facebook gav visserligen inga exakta besked om lanseringsdatum, men talade om att det skulle handla om ett par veckor innan alla hade fått ta del av förändringarna.

Men än så länge har det inte hänt särskilt mycket. Ett par miljoner teknikintresserade lär ha skaffat ett utvecklarkonto för att slå på den nya profilen, men någon bred utrullning har inte skett. Förutom de ursprungliga lanseringspartnerna som exempelvis The Guardian och Spotify har inga andra appar på Open Graph dykt upp på sajten.

Nu skriver Wall Street Journals it-blogg Allthings D att det finns flera skäl bakom förseningarna. Bland annat vill Facebook skriva om Timeline så den blir snabbare, det ska även ha varit en del käbbel internt om själva konceptet med en tidslinje.

Dessutom finns det farhågor över en stämning angående namnet Timeline samt det evigt mörka molnet som aldrig lär lämna Facebooks horisont: den personliga integriteten.

Företaget har inte direkt en fläckfri historia när det handlar om att värna användarnas personliga integritet och det sista man vill ha innan den stundande börsnoteringen är en ny skandal a’la Beacon.

Liz Gannes, som har skrivit inlägget, väljer också att lyfta fram personliga observationer om att de nya funktionerna inte blivit så väl mottagna som man kanske hoppats.

För egen del kan jag bara hålla med om att de saker som släppts på hittills inte känns helt färdigt, polerat och genomtänkt. Idén med friktionsfri delning av material är kanske bra på pappret, men så länge algoritmerna bakom inte är bättre än nu så blir det mest irriterande – ganska ofta dyker det upp information om att någon ytlig bekant som jag inte har särskilt mycket gemensamt med har läst någon artikel på Guardian som inte alls väcker mitt intresse, eller att någon annan lyssnat på musik som är totalt ointressant för mig.

Det är egentligen ett klassiskt fenomen och det finns flera olika skolor för när man ska lansera en tjänst eller när man ska slå på en stor förändring. I ena änden finns de som förespråkar att man släpper så snart man har något att släppa och fortsätter släppa förbättringar enligt samma princip. I den andra änden ska man vänta tills man är helt hundraprocentigt nöjd innan det är dags att släppa. Facebook har tidigare fått kritik för att vara för snabba med att släppa nya funktioner och tjänster som inte fungerat perfekt. Kanske är det bra att man tar ett par vändor till för att snabba upp och fila på ”nya” Facebook?

Adam Erlandsson 5 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

”Samma gamla frälsare, fast i nya kläder”

marknad PRESTANDA Jag har precis lämnat tillbaka mitt testexemplar av Asus Zenbook, testet gick i onsdagens tidning. Läste igenom texten igen och inser att jag inte riktigt spinner vidare på huruvida Ultrabooken verkligen kan bli den typ av frälsare som branschen hoppas på.

Testet ligger här. Där står det mesta om vad jag tycker om datorn. Kort sammanfattning: Jag gillar den, men tycker att pekplattan är jobbig. Men för att vara först ut i ett relativt nytt segment är det en väldigt bra maskin som bådar gott inför kommande modeller.

Frågan är om det är en tillräckligt intressant produktgrupp. Förra försöket att liva upp marknaden – den lilla, men ack så billiga, netbooken – var fel väg att gå. Användarupplevelsen var långt från hundraprocentig och den låga prisbilden lär ha bidragit till att devalvera det upplevda värdet av en pc. I takt med att Siba och de andra kedjorna pumpade ut netbookar för 3 000 kronor blev det mer ”rätt pris” för en pc för den stora massan.

Samtidigt har den snabba teknikutvecklingen knappast gynnat tillverkarna. Våra behov har inte vuxit i samma hastighet och något förenklat är det bara spelentusiasterna som har behov av att ligga ens i närheten av teknikens framkant med sina datorinköp och därmed behöver uppgradera ofta.

Lägg till lite mördande konkurrens, hård prispress (och lite makroekonomiska bekymmer) på det så är det inte konstigt att datorförsäljningen 2011 har svårt att ge samma vinstmarginaler till lika många tillverkare som datorförsäljningen 2006.

Som marknaden utvecklat sig så måste man hitta andra värden att sälja på. Det är här Ultrabooken kommer in som den möjliga frälsaren. Men oavsett hur fin och hur trevlig Zenbook (och de andra modellerna som är på väg ut på marknaden) än är så finns det gott om anledning att tvivla på hur effektfull deras entré kommer att bli.

Det går att prata om att priset fortfarande är ett par tusenlappar för högt, att ssd-enheterna fortfarande är lite för små (128 GB verkar standard). Det går att nämna att de har för få portar eller att det gärna hade gått att pressa ut ett par timmars användning till ur batteriet.

Pc-tillverkarna har fastnat i samma mönster som många andra branscher. Produkterna har helt enkelt nått en viss mognadsgrad och konsumenterna är inte lika lättflirtade som de en gång var. Vi har sett det förr. Tv-tillverkarna har svårt att övertyga konsumenter som redan har en platt 42-tummare hemma i vardagsrummet att köpa en ny tv bara för att den har 3D, eller är ”smart”, eller är någon centimeter tunnare. Samma bekymmer har tillverkare av trådlösa telefoner, skrivare, stereoapparater och elvispar och en mängd andra produkter.

Vi konsumenter köper nytt när den gamla går sönder, eller när det finns tillräckliga incitament för att byta upp sig. Förr löste det sig av sig självt för datortillverkarna – varje ny plattform var ett stort steg framåt som gjorde att man kunde använda sin dator till något nytt och som öppnade dörrarna till helt nya spelupplevelser.

I dag kan man få en dator med Intel Core i5, 4 GB minne, 1 TB hårddisk, dvd-brännare och riktigt hyfsat grafikkort för en bra bit under 10 000 kronor. Det behövs inte mer och det lär inte behövas särskilt mycket mer under ganska lång tid framöver. Och bortsett från spel finns det inte mycket den datorn klarar som en tre år gammal maskin med Core 2 Duo inte gör nästan lika bra.

År 2011 krävs det mer än det traditionella snabbare, kraftfullare för att entusiasmera andra än de verkliga entusiasterna. Frågan är om Ultrabookens tunnare, lättare är tillräckligt. På något sätt känns det som att det är samma gamla frälsare, fast i nya kläder.

Adam Erlandsson 2 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Smart av Spotify att släppa in andra

digital musik DIGITAL MUSIK Det var en hel del spekulationer på förhand om Spotifys ”nya inriktning” som presenterades igår. En del hoppades på film och tv-serier, andra menade att det skulle vara musikvideos och några trodde att det äntligen skulle komma en Ipad-app. Men det var andra bedömmare som fick rätt – Spotify lanserar en egen app-plattform.

Precis som Facebook gjorde tidigare i år så släpper Spotify in andra aktörer – musiktidningar, rekommendationstjänster och tjänster som Songkick och Tunigo – in i sin tjänst.

Det är ett smart drag. Inte bara för att appar är det nyaste heta och ett lätt sätt att få lite extra uppmärksamhet, utan för att det är också är ett enkelt sätt för Spotify att förbättra användarupplevelsen och ge användarna tillgång till efterfrågade funktioner.

För faktum är att det egentligen inte hänt särskilt mycket med Spotifys program sedan – det ser ut ungefär som i början och bortsett från de sociala funktionerna och möjligheten att köpa låtar så beter sig mjukvaran ungefär likadant som den gjorde när tjänsten lanserades. Det sociala lagret har kommit till och utökats med Facebookintegrationen. Men bortom det är det mesta sig likt. Radiofunktionen är fortfarande plågsamt dålig och Spotify gör inte mycket för att rekommendera musik.

Spotify menar att det inte är deras uppgift att redaktionellt sortera och lyfta fram olika artister – de vill vara neutrala i förhållande till skivbolagen.

Med den nya appsmodellen kan de behålla sin neutralitet samtidigt som de äntligen hjälper användaren med att svara på frågan ”Vad ska jag egentligen lyssna på?”.

Spotify kan därmed fortsätta jobba på det som tydligt varit deras fokus hittills – att trimma den tekniska plattformen och att sprida tjänsten vidare till så många andra enheter som möjligt.

I ett lite kortare perspektiv får Spotify tillgång till en massa saker som tjänsten saknat och som användarna efterfrågat – utan att företaget behöver vare sig bygga funktionerna eller ens stå som avsändare till dem. Där finns inte mycket att förlora. För användarna finns inte heller mycket att förlora. Spotify blir bättre med apparna.

Konkurrenter som exempelvis Wimp, som försökt utmärka sig genom just det redaktionella och rekommendationer, lär få det tuffare.

Men om man tittar i ett lite längre perspektiv är effekterna inte lika självklara. Det är inte helt solklart vilka incitament som finns för utvecklare att ta fram appar, bortom det givna: att sprida sitt varumärke/sin tjänst till drygt tio miljoner musiklyssnare. Frågan är om det räcker för att någon ska ta fram någon riktig ”killer app”.

Gårdagens besked är ytterligare ett tecken på att Spotify vill bli en global musikplattform, en tjänst som knappt går att undvika om man är ens bara måttligt intresserad av att lyssna på musik.

För musikintresserade ska det vara lika självklart att använda Spotify som det är att ett lager av mp3-filer på hårddisken. Men att vara en allerstädes närvarande musikplattform ställer andra krav än att bara vara en schysst ny musiktjänst.

Användarnas krav blir högre och tålamodet med felaktig metadata, artister och skivor som försvinner och alla former av tekniskt strul kommer att sina betydligt snabbare än i dag.

Adam Erlandsson 1 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Skivförsäljningen lyfter igen – trots branschens misslyckanden

digital musik DIGITAL MUSIK Nya siffror pekar på att det kan vara en efterlängtad vändning på gång för den ack så sargade amerikanska skivförsäljningen. Frågan är bara hur stor del branschen själva haft som pådrivare.

Efter en långvarig nedåtgående trend rapporterar Bloomberg nu att albumförsäljningen i USA vänt uppåt igen för första gången sedan 2004. I artikeln nämns flera möjliga faktorer bakom uppgången – fler storsäljare, lägre priser, fler plattformar för såväl distribution som marknadsföring och promotion samt tjänster för strömmad musik som Spotify och Rdio.

Visst går det att dissekera de olika faktorerna och argumenten bakom. Det går också att diskutera huruvida detta egentligen är något slags början på en vändning för den problemtyngda branschen eller om det bara är ett tillfälligt positivt hack i den nedåtgående spiralen.

Jag väljer dock att behålla de optimistiska och lätt verklighetsförvrängande glasögonen på ett tag till och letar efter en gemensam nämnare, söker efter en röd tråd i de anledningar som branschrepresentanterna själva väljer att lyfta fram som viktiga faktorer.

* Lägre priser: Uppenbart bra för konsumenterna.

* Fler plattformar för distribution och marknadsföring: Uppenbart bra för konsumenterna.

* Nya tjänster för strömmad musik, med allt vad det inneburit i form av nya sätt att upptäcka, lyssna på och betala för musik: Uppenbart bra för konsumenterna.

Inget av detta är sådant som skivbolagen själva drev igenom när marknaden började falla för runt tio år sedan. Ryggmärgsreaktionen var defensiv – existerande marknader och affärsmodeller skulle skyddas till vilket pris som helst och steget till den digitala världen behandlades som vilket formatbyte som helst – precis som när cd-skivan ersatte lp-skivor och kassetter så skulle konsumenterna betala en gång till för att få sin musik i digitalt format. Existerande storsäljare blev mallen för hur storsäljare skulle drillas, paketeras och distribueras.

Den där första impulsmässiga ryggmärgsreaktionen är inte alltid den bästa på lång sikt. Det där första självhävdelsebehovet, den första impulsen av hämndbegär är sällan särskilt konstruktiv eller fruktbar i ett längre perspektiv. Om man ser till hur diskussionen förs i dag och hur inställningen till digitala tjänster förändrats så tror jag att skivbolagen insett det.

Det nyligen förlängda samarbetet mellan Telia och Spotify är ett ganska bra exempel. I det pressmeddelande som skickades ut uttalade sig Sverigecheferna för de fyra stora skivbolagen om hur positivt de såg på samarbetet och hur viktigt det varit för den svenska musikmarknaden.

För inte särskilt många år sedan hade det varit fullständigt otänkbart att skivbolag hade applåderat en teleoperatör på det sättet. Telia är ju också en ISP – en internetleverantör – och i den jargong som gällde då var de den kanske viktigaste skurken bakom piratkopieringen – de tjänade ju pengar på att erbjuda uppkopplingen och de vägrade stoppa fildelningstrafiken.

För inte så hemskt många år sedan hade själva idén om Spotify verkat fullständigt bisarr, eller åtminstone totalt orealistisk. Men Daniel Ek och hans team lyckades övertyga skivbolagen om att satsa på modellen – ryggmärgsreaktioner till trots.

Däremot tror jag inte att samarbetsviljan är huggen i sten. Spotify och de andra strömmande musiktjäsnterna har en hel del bevisande kvar att göra. Ett samarbete förblir bara ett samarbete så länge båda parterna känner att de har något att vinna på att samarbeta. Och skivbolagens behov av intäkter från den digitala sidan lär inte minska, för även om albumförsäljningen i absoluta tal ökat i USA så har de sammanlagda intäkterna fortsatt ner även i år.

Lösningen på skivbolagens problem lär inte vara riktigt så enkel som att bara släppa in alla aktörer som vill göra något nytt och anlita en massa fokusgrupper och låta konsumenternas viljor diktera affärsplaner.

Men att se till att erbjuda produkter som konsumenterna vill ha till ett pris som de är beredda att betala för är åtminstone en början.

Adam Erlandsson 15 november 2011 | | kommentarer(View Comments)

Väntade nyheter i nästa Iphone

Apple IPHONELANSERING Så har Apple presenterat nästa Iphone. Det blev en Iphone 4S, precis som alla väntade sig. Tim Cook hade inte heller något extra kort i rockärmen för att överraska under sin första presentation som vd.

Apple var länge en mästare på att hålla hemligheter och kända för sin omutliga likgiltighet inför allmänhetens intresse av att få små tjuvtittar i förväg. I dag är de ett storföretag med miljontals fans som inte klarar av att stå emot det stora medietrycket.

Det mesta kring dagens lansering var redan känt – om än inte bekräftat – på förhand. Läckt av anställda, operatörer, leverantörer och tillverkare och publicerat av bloggar, tekniksajter och dagstidningar.

Förhoppningarna att få se en Iphone 5, med en radikal ny design och sprängfylld med spjutspetsteknik visade sig vara just förhoppningar.

I stället kunde nytillträdde vd:n Tim Cook gå upp på scenen visa upp en Iphone 4S i samma skal som föregångaren och med ungefär de specifikationer  som snurrat runt i teknikpressen de senaste veckorna:

Samma A5-processor som i Ipad 2, HSDPA upp till 14,4 Mbps, kamera på 8 megapixel med bakbelyst CMOS-sensor som tillsammans med ett mer ljuskänsligt objektiv (F2.4) ska ge bättre bilder i dålig belysning. Videoinspelning i 1080p med stabilisering.

Snabbare processor och högre datahastighet är knappast något man skulle sälja särskilt många fler telefoner på. Det vet Apple också. Det är antagligen därför man lagt så mycket krut på att förbättra kameradelen.

Det är antagligen också därför man hade ytterligare en sak att presentera i dag, när presentationen började lida mot sitt slut: röststyrningen Siri, något med lite mer kött och blod än hårdvaruspecifikationer och samtidigt något som särskiljer företaget från konkurrenterna.

Systemet är ett resultat av Apples köp av företaget med samma namn i april förra året. De hade då haft sin produkt Siri Personal Assistant på marknaden i drygt två månader.

Och även om det inte läckt några direkta detaljer kring röststyrningen på förhand så var det känt att det skulle komma. Att döma av information som läckt på förhand och det som Apple i dag presenterade handlar det om en mera utvecklad och integrerad form av röststyrning än vi sett tidigare.

På Applespråk är Siri en fantastiskt kapabel personlig assistent som kan berätta om vädret, hur det går på börsen, hitta rätt väg, hitta en bra restaurang i närheten. Siri kan ställa alarmet åt dig, lägga till anteckningar och läsa upp inkommande sms och lägga in möten i kalender. Mer komplicerade förfrågningar testas mot beräkningstjänsten Wolfram Alpha.

En torrare, men lika korrekt beskrivning, är att Siri är ett röstigenkänningssystem parat med lite algoritmer och kopplat till de inbyggda apparna i telefonen och några webbtjänster.

Till på köpet är det ett otestat system som bara fungerar på några få språk.

Iphone 4S kommer att börja säljas i USA och en handfull ytterligare länder den 14 oktober. Här i Sverige får vi vänta till den 28:e.

Faktum är att Iphone 4 fortsatt vara en storsäljare trots att den funnits på marknaden ett bra tag och trots att det varit en av teknikvärldens sämst bevarade hemligheter att det skulle komma en efterföljare under hösten. Att göra större förändringar än att släppa en 4S hade varit att ta i mer än situationen behöver.

Apple av i dag är ett välsmort maskineri som överträffar analytikernas förväntningar med kvartalsrapport efter kvartalsrapport. Att göra det samma och överträffa de enorma förväntningar som entusiastiska fans kollektivt byggt upp inför varje ny lansering är omöjligt.

Om Apple hade klarat av det varje gång sedan hösten 2001 när företagets första Ipod visades – i samma lokal hos Apple i Cupertino som dagens Iphone –  så hade den här nyligen presenterade Iphonemodellen inte bara haft röststyrningssystemet Assistant, den hade haft kommunikationsförmåga som HAL 9000. Den hade inte bara haft möjlighet till videosamtal, den hade kunnat teleportera oss. Den hade inte bara haft en åttamegapixelkamera, den hade kunnat skapa kopior av fysiska objekt.

Men Iphone 4S är en mobiltelefon. Iphone 4S är också ganska exakt den mobiltelefon som de flesta väntade sig att Apple skulle presentera.

För även om det är ganska lätt att bli hänförd av Apples egen retorik så känns det mer passande att tala om de nyheter som presenterades i dag som evolutionära snarare än revolutionerande. Att släppa en Iphone 4S är ett perfekt exempel på hur ett företag med självförtroende och självinsikt nog att veta precis hur mycket de behöver förändra för att fortsätta sälja mängder av telefoner agerar.

Om man vill vara lite syrlig så var dagens största överraskning att Apple lanserar en grautlationskortstjänst. Med en ny app kan man designa sina egna kort och för 2,99 dollar per styck kan man få dem skickade till en adress i USA. För 4,99 dollar till någon annan plats i världen. I didn’t see that coming. Och det gjorde nog inte du heller.

Att Iphone 4S kommer att bli en försäljningsmässig framgång är däremot svårt att ifrågasätta. Och då kan man fråga sig varför Apple ska försöka göra något mer än så. Att ändra något – form, strategi eller prissätning – enbart för sakens skull är sällan en särskilt bra idé.

Adam Erlandsson 4 oktober 2011 | | kommentarer(View Comments)

Amazon vill nå massmarknaden

marknad PRISPRESS Efter månader av spekulationer landade det slutligen en surfplatta från e-handelsbjässen Amazon. Förhoppningarna är stora på nya Kindle Fire.

Amazon har skapat ett eget gränssnitt ovanpå version 2.2 av Android och dessutom byggt en egen webbläsare, Silk, som laddar hem och komprimerar sajter på samma sätt som Opera Mini gör. Men det är inte det som gör Kindle Fire intressant. Det är prislappen.

Kindle Fire kommer att kosta 199 dollar när den släpps i USA den 15 november. Det är mindre än hälften av vad Apple vill ha för sin Ipad. Det är inte heller särskilt konstigt. Kindle Fire är en betydligt enklare pryl med en mindre skärm. Amazon lär inte heller ha några direkta marginaler att tala om, kanske säljer de rentav Kindle Fire med en liten förlust.

Men inte heller det är särskilt konstigt. Kindle Fire är inte ett försök från Amazons sida att göra något större avtryck som hårdvarutillverkare. Det är inte heller ett försök att konkurrera direkt med andra surfplattor, åtminstone inte på samma villkor. Kindle Fire är – precis som Amazons tidigare e-inkbaserade läsplattor – ett verktyg för att öka försäljningen av filmer, e-böcker och appar till Android.

Det låga priset är tänkt att locka samma konsumentgrupper som KF Media vänder sig till med sin Dito-satsning här i Sverige – de som absolut skulle kunna tänka sig att köpa en läsplatta och fylla den med innehåll att konsumera, men som aldrig kommit i närheten av att köpa en – inte för att de inte har råd, utan för att ingen direkt ansträngt sig för att sälja en till dem, eller för den delen visa upp vilka vinster som finns med en surfplatta.

Prislappen är helt enkelt oerhört viktig för att nå massmarknaden. Och än så länge är det ingen som på allvar använt priset för att ta marknadsandelar från Apple, eller för att försöka bygga ut marknaden.

Adam Erlandsson 29 september 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg