Trött på Mallorca

Dagens behållning – en äkta ”surfie”.

Nymonterad Rynkebycykel, solen strålar, perfekt temperatur och en heldag på två hjul är vad som väntar. Onekligen ett perfekt koncept. Men icke. Tvingades släppa i första riktiga stigningen – från Port Sollér till Deia. Pulsen rusade och benen kändes som stockar.

Fåren p-r-o-m-e-n-e-r-a-d-e om mig.

En spansk man i 70-årsåldern som mest liknade ett skinn förbarmade sig över den frånåkta svenskan och drog mig den sista biten upp till Valldemossa. Lyckan över att äntligen få starta säsongen och dessutom göra det på de vackraste av väger byttes snabbt mot ilska. Den tog mig några ytterligare mil. Sista stigningen över Sollér-berget var jag bara sur. Driven endast av att man kan slänga cykeln och elda upp blöjbyxorna tog jag mig ändå ”hem”.

Fråga inte varför jag var så odulig. För jag vet inte. Har de hundratals timmarna i spinningsalen varit förgäves…?

Det blev 5,5 mil och 1100 höjdmeter, tyvärr med endast styrfart. Bifogar inte en selfie, det är en ”surfie”.