Cykla för livet

Att långsamt fara fram på två hjul med vinden i ryggen och solen i ansiktet är minst sagt en härlig upplevelse. Det är något helt annat att iklädd lycra göra allt för att hänga med en klunga landsvägscyklister. Det är också härligt, om än betydligt svettigare.

Sedan början av 1990-talet har antalet cyklister stadigt ökat i Stockholm och visst har det gjorts en hel del för att förbättra cyklisternas miljö. samtidigt talar statistiken sitt tydliga språk. Varje år uppsöker drygt 23 000 personer ett akutsjukhus efter att ha skadats som cyklist (gäller hela landet).

Efter en närkamp med min Scott Foil.

Fler som cyklar är ändå bra ur både ett hälso- och ett miljöperspektiv. Att några av oss också gör cykling till vår huvudsakliga motionsform är något annat. Det handlar om gemenskap, fart, prylar och intensiv träning i grupp. Eller det är i alla fall så jag ser på saken. För att ytterligare ställa saker på sin spets ska jag tillsammans med ett 30-tal andra cykelfantaster ta oss till Paris på två hjul i sommar. Vi gör det för att samla in pengar till Barncancerfonden, via Team Rynkeby.

En resa jag ser fram emot, men också bävar för. En skavd rumpa och årets cykeläventyr är över. Jag törs inte ens tänka på eventuella krascher… Det gäller helt enkelt att hålla händerna på styret, tungan rätt i munnen och bara trampa på.

Det vore trevligt om du ville följa med mig på den här resan via Cykelbloggen på SvD. Jag lovar att berätta den osminkade sanningen om träning, svett, fett, lopp och svindyra cykelprylar.

Cykla säkert!