Annons
X
Annons
X

Cykelbloggen

Erica Treijs

Erica Treijs

 

Skärmavbild 2015-05-22 kl. 17.27.08

 

Blev intervjuad av Franska ambassadens proffsiga Linn Mårdstam. Vi talade om Parisäventyret så klart. Och så lite om träning och livet i stort. Lyssna här!

Trevlig helg och cykla försiktigt!

 

Om bloggen


I sommar ska jag cykla till Paris med Team Rynkeby för att samla in pengar till Barncancerfonden.
Men tills dess kommer den här bloggen att berätta den osminkade sanningen om träningens med- och motgångar.
Men också om prylar, mat och motionslopp.

Häng med, häng på!

Erica Treijs
Poc - snygg och säker.

Poc – snygg och säker.

Försäkringsbolaget Folksam har testat cykelhjälmar och kommit fram till en topplista.

Bell Stoker MIPS, Giro Savant MIPS, POC Octal AVIP MIPS, Spectra Urbana MIPS och Hövding 2.0 är ”bäst i test”.

Vinnarhjälmarna finns i alla prisklasser från 650 till 3 500 kronor.

Sämst testresultat fick cykelhjälmarna Carrera Foldable, Casco Active-TC, Occano Urban Helmet, Smith Forefront och Yakkay.

Har sett vid det här laget sett några riktigt läskiga krascher, men också flera cyklister som klarat livhanken tack vare att de haft en bra hjälm. Om du ska lägga pengar på något så är det här.

Cykla säkert!

 

Erica Treijs

IMG_1175

Varje trampad kilometer innebär en besparing på 1,40 kronor. Det enligt Stefan Gössling, professor i humanekologi vid Lunds universitet, skriver Expressen. Även Svenska Dagbladet har tidigare uppmärksammat bilar som förlustaffärer och cyklar som vinstmaskiner.

Hela samhället bidrar till bilturens totala kostnader, bland annat i form av luftföroreningar, trängsel, klimatförändringar och negativa hälsoeffekter. För varje kilometer som cyklas, tjänar samhället ungefär 1,40 kronor – mycket på grund av cykelns positiva hälsoeffekter. Varje kilometer bilkörning kostar i stället samhället 1,50 kronor.

Att ta tvåhjulingen kan alltså kallas för win-win. Se nu till att sprida detta i kommunerna så att de satsar på fler och bättre cykelvägar – som dessutom underhålls.

Erica Treijs
Kristina Dybecks och Ingrid Freeses medaljrus efter målgång.

Kristina Dybecks och Ingrid Freeses medaljrus efter målgång.

Tack bäste herr motorcyklist som gjorde Skandisloppet till en säker fröjd.

Tack bäste herr motorcyklist som gjorde Skandisloppet till en säker fröjd.

Skandisloppet blev en härlig tur i solsken. Första gången jag cyklat i Sverige i år utan att frysa rumpan av mig. Blev däremot en udda start när ledaren försvann i vimlet och inte var på plats när startskottet gick. Vi stannade efter bara 500 meter och väntade, men ingen kom. Nåja, efter en del nybörjarmisstag fungerade klungan ändå hyfsat. Den var onekligen en fin bana, utan en enda riktig backe. Det är tacksamt med så många nya cyklister i teamet.

Vi rullade lugnt och fint i 16,7 mil, stannade vid två kontroller och alla hann uträtta besök på hemlighus, käka godis och fylla flaskor i lugn och ro. Ingen stress, idel glada miner. En fantastisk tur i det bästa av vårväder och detaljer som ”rullsnitt” verkade ingen bry sig det minsta om. Det är så intressant med gruppdynamik och hur olika ett lopp blir beroende på vilka man kör med. I andra klungor jag kört med så vill man ha stabila förningar i överenskommen fart. Men inte här. Alla drog lika mycket och verkade nöjda med det. Kul!

Imponerades stort av arrangemanget. Speciellt att vi fick en egen motorcyklist i Ulf Sahlström från Östra Aros MCK som körde framför oss och visade vägen under hela loppet. En viktig och vettig investering i säkerhet, eftersom han stoppade trafik och varnade vid exempelvis möten med stora fordon. Riktigt bra jobbat och dessutom gjorde detta att vi kände oss som vinnare hela bunten, när vi defilerade in i mål efter…? Ja, det var möjligen en trist detalj i sammanhanget. Jag fick inget resultat. Systemet missade bevisligen mig…

Tur att jag har bildbevis från målgången.

Bildbevis, jag är med klungan in i mål!

Kolla – jag är med klungan in i mål!

Målgång på Skandisloppet 2015.

Målgång på Skandisloppet 2015.

Erica Treijs

Skärmavbild 2015-05-06 kl. 16.35.05

På lördag är det dags för Skandisloppet – 16,7 mil i och kring Uppsala. Borde vara platt. Uppsalaslätten ger förhoppningar om det. Jag ska köra med Fredrikshof Brostugan och hoppas på fin klungkörning genom ett regnfritt Uppland. Nästan 17 mil känns sjukt långt. Det är ju fortfarande tidigt på säsongen. Men vi har ingen direkt brådska i mitt lag, utan siktar på ett rullsnitt kring 29 km/h. Borde gå fint.

I går körde jag tre mil tillsammans med laget som sedan valde att vända hemåt. Jag stretade på fem mil ytterligare eftersom jag behöver mängdträning just nu. Försöker mig på två pass över tio mil per vecka och dessutom två träningar med fokus på backe och/eller  intervaller. Närmar mig 150 körda mil i år och det går långsamt bättre. Märker främst att jag inte behöver vara så rädd för att bli riktigt trött i en uppförsbacke, eftersom det nu går ganska fort att återhämta sig. Kvinnor kan.

Även Team Rynkeby Täby kommer att köra Skandisloppet, men har valt den mer modesta sträckan 8,5 mil. Detta för att också ha tid att samla in pengar åt Barncancerfonden. Se till att skänka en slant!

Ses vi i helgen? Jag startar 08.30!

Analog ruttplanering. Med Mattias Fyrenius och Jan Schiratzki.

Analog ruttplanering. Med Mattias Fyrenius och Jan Schiratzki.

 

Erica Treijs

Vätternrundan närmar sig med stormsteg och för oss som tänkt oss att cykla 30 mil runt sjön den 12-13 juni så är det mycket träning just nu.
Tänkte bjuda er på tips från några av de mest erfarna och bästa cyklisterna jag kört med. Bosse Diesel – en legend i cykelkretsar, Anneli en maskin av sällan skådat slag och Göran som satsar på en riktig topptid i år.
Alla tre är vana cyklister – och dessutom ödmjuka.

 

GÖRAN DIGNÈ

Foto: Lina Wennborg

Foto: Lina Wennborg

 

Hur många rundor har du kört och hur viktigt är det att göra en bra tid?
I år gör jag min nionde runda. Eftersom jag är lite av en tävlingsmänniska så är det lite kul att testa gränserna och då blir en bra tid (för mig) ett kul sätt att mäta.

Ska du vara med i år och vad har du i så fall för mål?
Ja, jag skall köra i år igen. Startar med Fredrikshof och vårt Sub8-lag. Hoppas formen gör att jag orkar hänga med hela vägen, men det kommer att bli tufft!

Vilka är dina viktigaste tips för att endast klara att ta sig runt 30 mil?
För att det inte skall bli en pina tycker jag du skall skaffa sig en relativt god cykelvana, grundregeln med att ha cyklat ca 100 mil innan och gärna ett par längre rundor på 10 mil tycker jag är bra.

Utrustning, vad ska man tänka på?
Lite väderberoende, men ett par hyggligt nya däck (max 100 mil körda), nya slangar och en nysmord kedja tycker jag är ett bra sätt att förhindra onödiga stopp och bra flyt i cyklingen.

Vad ska man absolut INTE göra?
Låtit bli att träna och tro att det är enkelt att cykla 30 mil, för det är det inte!

Hur bör man träna tiden som är kvar innan loppet?
Läs på nätet och olika forum och följ ett träningsprogram som ligger i linje med den ambitionsnivå du har. Det finns massor med tips på nätet och du hittar säkert något som passar just dig.

 

 

ANNELI STJERNSTRÖM BIANCHESSI

Innan start på Lidingö MTB.

Innan start på Lidingö MTB.

Hur många rundor har du kört och hur viktigt är det att göra en bra tid?
Jag har cyklat den långa rundan två gånger tidigare och kommer förhoppningsvis cykla min tredje runda i år. Första gången så var det viktigaste att bara ta sig runt, men genast efter den så ville jag förbättra tiden. Efter andra gången då jag cyklade med en ganska nyopererad fot och alldeles för få mil i kroppen så sa jag till min kompis när vi kom i mål: ”om jag någonsin ens nämner att jag tänker cykla Vättern en gång till, påminn mig då om känslan jag har nu”.
Det var en extremt jobbig runda för mig eftersom jag var i så dålig form. Bara pannbenet som fick mig runt – jag skulle minsann inte sitta i bilen hem nästa dag och vara den enda som inte klarat tiden.
Det konstiga är att man vaknar dagen efter och ändå tänker nästa gång ska jag cykla snabbare fast man i mål dagen innan tänkt ”aldrig mer”.

Vilka är dina viktigaste tips för att klara 30 mil runt Vättern?
Träna ordentligt, se till att få många mil i benen innan loppet. Vänj kroppen vid långa distanser på 15-20 mil i god tid innan.
Disponera sträckan, för det är långt. Lyssna på kroppen, alla får svackor någon/några gånger.
Se till att få i dig näring hela tiden. Drick lite hela tiden från start, samma sak med näring. Jag brukar dela bars i mindre tuggbitar som jag stoppar i mig minst en bit i halvtimmen som en rutin och inte riskera att bli utbränd energimässigt. En liten ramväska mot styret är perfekt för bars och gel. Passa på att dricka/äta varje gång du kommer ner sist i gruppen om du cyklar i grupp. Det är mer vilsamt och säkrare för hela gruppen.

Utrustning, vad bör man tänka på?
Klä dig med lager på lager-metoden. Det är ofta kallt i början och det skall vara lätt att skala av sig när det blir varmare eller ta på om det t ex börjar regna.
Liten lätt regnjacka att ha i fickan är guld värd både mot regn och blåst eller om man tvingas stå still vid punkalagning.
Skydda händer och fötter mot kyla och regn. Finns flera knep som är mer eller mindre bra. Diskhandskar kör en del med, jag föredrar neoprenhandskar som visserligen blir blöta men som håller dig varm.
Träna punkalagning innan. Inte kul att tappa viktig tid för att det tar för lång tid att laga punka. Ta med två extra slangar, pump och mekverktyg. Dricka – både vatten och något med energi.
Jag har alltid med mig Resorb ifall man svettas mycket. En Iprentablett, eller liknande är inte dumt att ha med. Olika bars och gel som man testat ut innan och som fungerar för just sig.

Vad ska man absolut inte göra?
Experimentera inte med utrustning och kost precis innan eller under loppet. Sittställning, ny sadel mm skall vara väl testade innan och gärna kört minst tio mil på. Samma gäller nya däck. Byt aldrig däck dagen innan utan se till att ha kört en längre sträcka på dem, skulle det vara något fel på dem så hinner du då upptäcka det.
Sportdryck och annan energi bör testas på långa distanser innan så att du vet att magen tål dem.
Ska du köra i grupp, se till att du har tränat med ”din” grupp så du lär känna dina kamrater och hur de kör så att ni kan lita på varandra. Kör man inte i grupp från början men skapar en under vägen – se till att hålla lite mer avstånd då du inte känner dem och hur de reagerar i olika situationer.
Ta inte för långa stopp, det blir bara jobbigt och svårt att starta igen.

Hur bör man träna tiden som är kvar innan loppet?
Hela maj bör man cykla mycket och långa distanser. Om man kör i en grupp, träna tillsammans med dem du skall cykla loppet med. Varva distanspassen med intervaller och backträning, gärna styrketräning också. Några tempolopp på 10-20km är bra att få till också speciellt om man skall köra snabbt.
Försök hålla dig frisk och träna inte om du är sjuk, slutar ofta med att det tar längre tid att bli bra.
Sista veckan innan skall man ta det lugnt och lugna pass, nu är det för sent att komma ikapp med träning man inte gjort tidigare.

 

 

BO SJÖBERG, ÄVEN KALLAD ”BOSSE-DIESEL”

Bosse på berget.

Bosse på berget.

 

Hur många rundor har du kört?
Jag har kört 22 rundor hitintills.

Vilka är dina viktigaste tips för att klara Vätternrundan med hedern i behåll?
Träna helst med ett gäng som blir sammansvetsat och ung lika bra och överskatta inte din förmåga.

Utrustning, vad bör man tänka på?
Beprövade grejor, speciellt sadel, skor med mera. Ta hellre med lite extra kläder, dem kan man dumpa vid en depå om det passar. Även lite reservdelar, exempelvis ett däck (om man kör i grupp kan man dela upp en del grejor).

Vad ska man absolut INTE göra?
Följa med en kompis som åker lite för fort, går sällan bra. Köra fort i början bara för att man kan då. Jobba till sista minuten och förbereda loppet i en hast.

Hur bör man träna tiden som är kvar innan starten går?
Det gäller att bygga upp konditionen under vintern och tidig vår, exempelvis med några veckor på Mallorca. Det ger en bra start och hjälper dessutom självförtroendet.
Gärna lite intervall- och kanske backträning när det närmar sig. Viktigt också att köra minst en 20-milare någon eller några veckor innan, så att man vet vad som händer efter ett antal timmar på sadeln.

Erica Treijs
Genom ett soligt Europa?

Genom ett soligt Europa?

Har insett att det kommer att krävas en hel del fartpass för att känna mig nöjd med cyklandet. Det rullar annars på efter plan. Har klarat av knappt 120 mil och om inget oförutsätt händer borde jag hinna med de planerade 250 milen jag lovat att avverka innan trampresan till Paris den 3 juli.

Börjar kunna sitta timme ut och timme in i sadeln utan kramp i baken. Även blixtarna från trakten kring nacke och skulderblad kommer allt mer sällan. Har också blivit bättre vän med min nya Team Rynkeby-cykel efter att jag bytt hjul.

Ser till att använda samma kläder varje gång (har dock flera ombyten för att inte skrämma bort mina medcyklister…) men laborerar inte ens med strumporna längre. Allt ska köras in och finns det en ynka söm som skaver så vill jag veta det innan jag står på startlinjen till Skandisloppet, Vättern eller det stora Parisäventyret. Har köpt däck som ska på innan Vättern, men som inte ska vara helt nya när det beger sig.

Börjar komma upp över 10 mil på helturerna – och tycker att det är rätt härligt. Men 20 mil per dag i en knapp vecka skrämmer fortfarande, men sådan blir min första vecka i juli.

I dag kom kartan från ruttgruppen på vägen vi ska ta genom Europa. Ser enkelt ut – i fågelperspektiv.

 

 

Erica Treijs

Skärmavbild 2015-04-27 kl. 16.31.39

Björn Dickson skriver i dag förtjänstfullt i Svenska Dagbladet om olycksriskerna med elcyklar. Min enda reflektion är att det ofta är människor som vanligen inte cyklar som nu väljer en tvåhjuling med motor – och som dessutom lätt kommer upp i 25 km/h och däröver. Det är inte lätt att köra relativt sett fort och dessutom ha koll på både sig själv och medtrafikanterna.

En elcyklist trampade  nyligen om mig uppför Tranebergsbron. Knackade mig på hjälmen och sa: ”Långsamma fordon ska hålla till höger”.

Väl på platt mark trampade elcyklisten glatt vidare mitt i bilvägen.

 

Erica Treijs

Att så många fler tjejer numera susar fram på racercykel i träningssyfte är väldigt roligt. Cykling är ju en skonsam motionsform, som dessutom tar en till nya spännande ställen. Men det är fortsatt enormt många kvinnor som har inte bara dåliga – utan felinställda – grejer.

Här kommer därför några små tips i all välmening.

Om du får kämpa för att ens nå fram till styret, kan det vara så att avståndet är för stort mellan sadel och styre. Acceptera inte ryggont och dålig kraftöverföring. Köp en kortare styrstam (pinnen som håller styret)! Finns från ett par hundringar och det är fyra skruvar som gör jobbet.

Exempel på en styrstam.

Exempel på en styrstam.

Skavsår är aldrig okej. Särskilt inte i snippan eller i dess närmaste omgivning. Se till att sadeln lutar svagt nedåt och att den är anpassad för bredden mellan just dina sittben. Och stor rumpa indikerar inte hur brett du har mellan dina sittben. Ta hjälp att mäta avståndet på en cykelbutik – går på 15 sekunder! Om domningar i skrevet, skavsår, moskänslor med mera kvarstår – köp ny sadel. Förslagsvis en med hål i mitten. Finns ett flertal märken som är bra. Bifogar ett sadeltest.

En härlig smörja i grenen gör att skavsåren blir bättre/färre och dessutom så minskar det friktionen och verkar antibacteriellt (minskar lukten i en väl insvettad pad också alltså…) Chamois-kräm gör susen, finns i mängder av blandningar, burkar och tuber. Jag föredrar Assos. Den gör jobbet för mig.

Varför väljer så många kvinnor att sitta alldeles för lågt? Kanske för att lättare nå ned med fötterna…? Men då blir farten därefter och dina knän tar stryk. Gör en bike-fit (inställningshjälp) eller höj sadeln och testa dig fram. Det handlar också om hur ju justerat din sadel. Krångligt? Bicykling.se har tagit fram en bra guide, kolla här!

Gore power 3.0. Pris cirka 1100 kronor.

Gore power 3.0. Pris cirka 1100 kronor.

Köp bra (oftast dyra, tyvärr) cykelbyxor med hängslen och se till att tvätta dem ofta. Skitiga byxor är en fin bakteriehärd som tillsammans med bara ett litet skavsår kan sätta stopp för det mesta. Jag gillar Assos generellt men om jag ska rekommendera ett par så blir det ändå Gore med hängslen och föredömlig kisslucka. Det senare innebär dragkedjor bak som gör det snabbt och enkelt och hyfsat diskret att få ut rumpan i dikesrenen.

 

Vi ses på vägarna!

 

 

Erica Treijs

I går hände det igen, en olycka där cyklister var inblandade. Den gången var varken mänskliga faktorer eller vårdslöshet inblandade, utan bara slump, otur eller vad vi väljer att kalla det ofattbara när ett träd faller över vägen och träffar en cyklist. En annan kör in i trädet och båda skadades svårt. Olyckan skedde på Färingsö där dagligen hundratals Stockholmscyklister utför sina träningsrundor. Mina tankar går till de skadade männen med hopp om ett snabbt tillfrisknande.

Den hisnande upplevelsen av fart. Lyckoruset att ha avklarat en backe med stil och den svettiga gemenskapen över en kopp starkt kaffe. Det är cyklingens dna, dess främsta lockelser om det inte handlar om tävling och uppnådda pallplatser. Mot denna sanna lyckokänsla måste man ändå tyvärr ställa riskerna med att svischa fram på två hjul. I fjol avled 34 cyklister i trafiken, vilket är ofattbart. Olyckorna är oändligt många. Visst har cyklisterna en skyldighet att följa rådande trafikregler, men det finns ett slags inneboende förakt mot cyklister i Stockholm.

 

Skärmavbild 2015-04-24 kl. 11.38.04

 

Låt mig ge exempel:

• Cyklar tillsammans med en kamrat på Ekerö. Det är 70-väg och vi ligger bakom varandra så nära vägrenen vi törs. Det går fort, närmar sig 40 km/h. En bil smyger upp vid sidan. Tutar och sprutar ned oss med spolarvätska. Jag klarar att torka av glasögonen i farten och lyckas stanna. Darrar av rädsla och dessutom en begynnande ilska. Hur kan det ske? En idiot bara, tänker du. Visst, det kan man säga. Men det har inte hänt bara en gång…

• Kör tillsammans med kamraterna i Team Rynkeby på ett led. Vi är 14 cyklister vilket gör att ”hindret” blir långt och svårforcerat. En bil försöker köra om, men får möte och trycker sig in i ledet bland cyklister. Olyckan var bara några centimeter bort.

• Trampar ensam hem från Täby i maklig fart efter ett träningspass med många påbud. Känner mig mentalt mör, varför det går långsamt. Tar cykelbanan mellan Solna och Ulvsunda och roar mig med att räkna ojämnheter, hål och hinder på cykelbanan som lätt hade lett till en krasch om koncentrationen brutits för ett ögonblick. 41 stycken! Dessutom bristfälligt skyltat, inga målade markeringar på cykelbanan. Inte konstigt att det smäller dagligen på dessa urdåligt underhållna vägavsnitt.

En vanlig kommentar från cykelhatare är att cyklister måste köra på cykelbanor, vilket är omöjligt under träning (kortare sträckor undantagna). Det finns heller ingen lag som understödjer detta. På Transportstyrelsens hemsida står att läsa: ”Om det finns en cykelbana, ska du normalt använda den. Reglerna för placering är desamma som på vägen: du cyklar på höger sida och gör omkörning till vänster.” På sajten cykla.se finns en intressant artikel om debatten kring kör- eller cykelbana, där det också framkommer att generella hastighetsregler gäller även på cykelbanor. Alltså: klara du av att trampa i 45 knyck så kan du med lagens rätt göra det på cykelbanan (inom tätbebyggt område där hastighetsbegränsningen är 50 km/h). Men händer något så blir det rättslig prövning och cyklisten riskerar (förutom att skadas själv, eller andra) att dömas för exempelvis vårdslöshet. Min poäng här är att det bästa för alla parter är att träningscykling sker på landsvägar men att hänsyn måste tas åt alla håll. Och att bilisterna inser att cyklister är oskyddade, men har rätt att ta sig fram i trafiken – även på landsväg.

Regeringens cykelutredning ”Ökad och säkrare cykling – en översyn av regler ur ett cyklingsperspektiv” finns här, för den extra intresserade.