Chefredaktörsbloggen

Fredric Karén

Fredric Karén

SVD LÄS OCH SKRIV. Låt oss prata om våra barns litterära kondis.
Och kanske vår egen också, för den delen.
Att ta sig tiden, fokusera på bokstäverna och meningarna i en bok, ta in berättelsen och karaktärerna, reflektera och få perspektiv.
Hur är det med den egentligen?
Inte så bra, skulle nog de flesta av oss svara.

Vi är många föräldrar som drömmer om att komma på våra barn, sent på kvällen, smygläsandes en bok under täcket till skenet av en ficklampa. Förtrollade av berättelsen eller äventyret, oförmögna att slita sig, hör vi dem säga: ”Bara ett kapitel till, snälla”.
Tillbaka i den bistra verkligheten inser vi att nuförtiden kommer tyvärr skenet inte alltid från en ficklampa utan allt oftare från en mobiltelefon. Och boken är ersatt av en skärm. Och bokstäverna är inte längre bokstäver utan bilder.
I stället för att låta sig fångas av en bok på kvällen fastnar barnen lätt i sitt eget Instagramflöde. Det är enkelt, bekvämt och utan tuggmotstånd. Trötta efter en lång skoldag kryper de ner och ”ska bara ställa väckarklockan i mobilen”. Då är det lätt att halka in i den nya sköna sociala medievärlden, där kravlösheten är total.

Termen litterär kondis myntades av SvD:s förre kulturchef Daniel Sandström vid ett internt möte här på redaktionen. Mötet handlade om den satsning som vi lanserade tidigare i veckan: SvD Läs och Skriv som riktar sig till barn, föräldrar och lärare i högstadiet med syfte att öka läs- och skrivlusten.
Litterär kondis handlar lika mycket om fokus som uthållighet. Alla böcker är inte skrivna för att fånga läsaren från första sidan. Tvärtom kräver viss litteratur tålamod. Å andra sidan blir du ofta rikligt belönad om du tar dig tiden att läsa de första 20, 30 eller 100 sidorna.

För bara några få år sedan fylldes nyhetsagendan av larmrapporter om den svenska ohälsan. Vi åt för mycket skräpmat och motionerade för lite. Det i sin tur ledde till en våg av nyttig ekomat och nya gymkedjor som sålde årskort på löpande band. Att ha sin egen personliga tränare (PT) blev högsta mode.
Vinters usla svenska Pisa- resultat har gett oss en ny debatt. Den om den svenska skolan och våra barns låga studieresultat i fram för allt läsning och skrivning.

I det läget är det lätt att börja skylla på skolan och lärarna. Fast en lika viktig faktor är nog just bristen på litterär kondis hos barnen och där är jag övertygad om att vi föräldrar kan tjäna som goda – eller dåliga – förebilder.
För handen på hjärtat; visst är vi själva ganska duktiga på att fastna i våra mobiltelefoner på kvällarna i stället för att plocka upp en god bok och krypa upp i soffan eller sängen. I alla fall är jag det.
Men även om vi vuxna har en svacka i vår litterära kondis är vi sannolikt ganska lättränade, vilket är bra. Och om vi alla är överens om att läsning är vägen till ökad kunskap, ett rikare ordförråd och nya perspektiv är det dags att börja träna nu.
För vi kommer alla att behöva bli PT:s i läsning till våra barn – i alla fall om vi önskar dem en ljusnande framtid.

Om bloggen

Här bloggar Fredric Karén, chefredaktör för SvD sedan september 2013. I bloggen försöker jag beskriva hur SvD resonerar kring journalistik men också hur vi tar oss an den stora strukturomvandlingen som just nu präglar tidnings- och mediebranschen.

Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail om du har frågor eller synpunkter.
Fler bloggar