Chefredaktörsbloggen

Fredric Karén

Fredric Karén

PUBLICITISK ARVSSYND. En dom från Högsta domstolen (HD) slår fast att publicitisk arvssynd gäller. Det vill säga, jag är ansvarig utgivare för samtliga artiklar som finns i Svenska Dagbladets digitala arkiv, trots att jag inte var utgivare när majoriteten av dem publicerades.

 

Bakgrunden: en artikel om en företagare publicerades i Dagens Nyheter 2006 då tidningens ansvarige utgivare hette Jan Wifstrand. Förutom publicering i tidningen lades texten också ut på DN.se där den sedan dess är sökbar.

Några år senare stämde företagaren tidningens ansvarige  utgivare som då hette Gunilla Herlitz. Hon avvisade stämningen med motiveringen att hon inte kunde hållas ansvarig för artiklar som publicerats innan hon var utgivare.

Just den specifika frågan har vandrat hela vägen upp till Högsta domstolen (HD).

I torsdags kom utslaget.

HD slår där fast att utgivaren av en databas ansvarar för yttrandefrihetsbrott i databasen när det gäller information som tillhandahålls under den tid som hen är utgivare, men även information som hade lagts in i databasen innan utgivaren utsågs.

I SvD.se:s databas finns omkring 800 000 artiklar från 2002 fram till i dag som jag nu är ansvarig utgivare för. Den absoluta majoriteten av artiklarna har jag aldrig tagit ställning till.

Det juridiska resonemanget i domen bygger på att en digital publicering anses som ständigt pågående. I klartext: som ansvarig utgivare har jag rätt att plocka bort eller lägga till artiklar i databasen.

Såsom nuvarande lagen är skriven – att det inte finns någon preskriptionstid för förtal och grovt förtal som utgår ifrån när materialet publicerades – är det här en logisk dom. Visserligen kontroversiell, eftersom tidningarna byter utgivare med jämna mellanrum, men likväl logisk.

Vilka konsekvenser den får är såklart upp till varje utgivare att avgöra, men det finns en risk att tidningarnas digitala arkiv sätts under lupp. Personligen är jag restriktiv mot att radera artiklar ur SvD.se:s arkiv med motiveringen att det är just ett arkiv och kanske det mest värdefulla vi har. Det ger möjligheter för alla att söka viktig samhällsinformation. Men det är också ett viktigt journalistiskt verktyg, där vi till exempel kan jämföra vad en politiker sade i en specifik fråga för fem år sedan, mot vad hen säger nu.

Ännu svårare blir detta om SvD och andra tidningar gör slag i saken och publicerar hela vårt digitala tidningsarkiv, i vårt fall från 1884 och fram till idag. En fantastisk källa till information och kunskap, men där jag i praktiken blir ansvarig för artiklar som skrevs för 130 år sedan. Om man ska följa nuvarande lagstiftning ska jag då gå igenom samtliga artiklar och radera dem jag inte vill publicera. Förutom att det är ett orimligt jobb, blir arkivet i samma ögonblick ofullständigt och mindre värdefullt.

Det enda rimliga är därför att regeringen omedelbart utreder en preskriptionsgräns för digitala publiceringar.

För allmänhetens och för journalistikens skull.

 

 

 

Om bloggen

Här bloggar Fredric Karén, chefredaktör för SvD sedan september 2013. I bloggen försöker jag beskriva hur SvD resonerar kring journalistik men också hur vi tar oss an den stora strukturomvandlingen som just nu präglar tidnings- och mediebranschen.

Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail om du har frågor eller synpunkter.
Fler bloggar